fredag 6 april 2018

idag och alltid tänker vi på Magnus


september 2017
"Jag drömde att jag var en massa olika personer och så slutar 
det ändå alltid med att jag är den där killen med cancer."

Så sa du för några veckor sedan och visst har det varit så att du varit killen med cancer de senaste månaderna. En sjukdom som bröt ned kroppen snabbt, snabbt. En kropp som blev allt tunnare och svagare, var full av smärta, infektioner och trötthet. Igår somnade du in för sista gången med J läsandes Agnes Lidbecks Finna sig bredvid och jag är så glad över att din önskan om att få vara hemma tillsammans med oss gick att genomföra. Man ska inte behöva dö mitt i livet, man ska inte behöva lida och kämpa. Men nu blev det ändå så.  

Nu får vi finna oss i att du är borta. Det kommer att bli fruktansvärt tomt men vi minns inte den där killen med cancer. Vi minns den omtänksamme och generöse mannen och pappan med sin lågmälda och smarta humor och blixtrande skärpa, vi minns den hängivne supportern som i söndags kommenterade sitt lags vinst med ett svagt men tydligt strålande, vi minns de ingående förklaringarna av vad som gör en låt bra, vi minns de välformulerade inläggen här på bloggen och vi minns kaffekoppen på trappan i solen på landet. Lugnt och stilla, enkelt och utan krångel. Precis som du ville ha det när livet var som bäst, när vårsolen värmde och vintern var glömd. 





26 kommentarer:

  1. Det är så sorgligt! Mina tankar finns hos er. Ta hand om varandra. ❤️

    SvaraRadera
  2. Så oändligt sorgligt.
    Bamsekram Kim <3

    SvaraRadera
  3. Det är så oändligt sorgligt! Ni finns i mina tankar.

    SvaraRadera
  4. Jag önskar att det fanns några ord att använda i så här sorgliga situationer, men det finns ju inga som riktigt duger. Jag tänker på dig och dottern och hoppas ni har gott stöd runt er. Kramar!

    SvaraRadera
  5. Så fruktansvärt sorgligt, mycket styrka och kramar till dig och J.

    SvaraRadera
  6. Det finns inga ord. Så oändligt sorgligt. Kram.

    SvaraRadera
  7. Så fint skrivet Anna. Och vilken fin låt att segla iväg till. Kramar i mängder.

    SvaraRadera
  8. Åh vilken fin text Anna! Du borde inte bara skriva om böcker utan en helt egen bok! Kram till dig o J❤️

    SvaraRadera
  9. Så vackra ord💕 Jag minns när vi träffades på båten och satt i sittbrunnen och samtalade. Det är inte alla man kan Sam-Tala med men det kunde man med M och det kan man med dig. Jag minns de stunderna med glädje!
    Karin

    SvaraRadera
  10. Jag kan inte mer än att skicka massor av kramar.

    SvaraRadera
  11. Tråkigt att höra. Jag beklagar sorgen.

    SvaraRadera
  12. Så otroligt sorgligt att höra.

    SvaraRadera
  13. Åh, så sorgligt att höra.

    SvaraRadera
  14. Men så ledsamt... livet borde inte sluta så tidigt... jag beklagar sorgen. Kram ♥

    SvaraRadera
  15. Beklagar ❤ så fruktansvärt sorgligt...

    SvaraRadera
  16. Beklagar förlusten, vad finns för ord när världen tar slut? Så sorgligt!

    SvaraRadera
  17. Tack alla för er omtanke och ert stöd. Det värmer!

    SvaraRadera
  18. Beklagar sorgen och förlusten, det finns inga ord som tröstar. Varma kramar, Ivana.

    SvaraRadera
  19. Det är så sorgligt och förfärligt och inget finns att säga eller göra. Jag kan bara beklaga sorgen.

    SvaraRadera
  20. Så oerhört sorgligt, jag beklagar verkligen. <3

    SvaraRadera
  21. Beklagar sorgen :(

    SvaraRadera
  22. Beklagar förlusten! Tänker på er. <3
    Jag blev nyligen månadsgivare i Cancerfonden, det kändes som om det var hög tid.

    SvaraRadera
  23. Det finns ju inga ord, men dina ord här är så otroligt fina och rörande. Så sorgligt att höra. Beklagar verkligen.

    SvaraRadera
  24. Tack för er omtanke och era fina ord!

    SvaraRadera
  25. Nej men vad ledsamt. Beklagar sorgen. Jag uppskattade verkligen gästbloggarens texter! Kan inte föreställa mig tomrummet hos er just nu. Ta hand om er. Kram Veroniqa

    SvaraRadera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!