söndag 10 september 2017

samtal med vänner - kärleksroman i tiden

Samtal med vänner av den irländska debutanten Sally Rooneys succéroman som jag läte i nästan ett enda svep under gårdagen. Rooney är född 1991 och utbildad på Trinity College, Dublin. När hon i början av boken låter sin huvudperson (och alter-ego?) Frances sätta sig ned i biblioteket och skriva sin inlämningsuppsats så kan jag precis se miljöerna framför mig. Det kändes fint, för annars så inser jag att det här är en roman för en helt annan generation än min.

Francis är en hyperintelligent ung kvinna som studerar litteratur, arbetar på en litterär agentur, uppträder med egna dikter på spoken-word scener och har en före detta flickvän som sin bästa vän och scenkompanjon. När Bobbi och Francis uppträder så blir de kontaktade av en känd fotograf som vill göra ett reportage om dem, snart är de båda unga flickorna hembjudna till Melissa och hennes skådespelarman Nick. Så börjar romanen som utvecklar sig till en stark berättelse om kärlek och beroende, vikten av vänskap och samtidigt friheten att kunna skapa och skriva och det svåra att närma sig vuxenvärlden utan att tappa bort sig på vägen. Det som börjar som en flirt mellan Francis och den mer än 10 år äldre Nick blir snart något mer, något annat och den berusande känslan av förälskelse och begär blandas med tankar av skuld. Han är ju en gift man, och vad tänker egentligen Melissa och Bobbi om allt som händer? Vad har Nick för anledning att bry sig om henne?

Samtal med vänner är den passande titeln på den här tempofyllda romanen, den består till stor del av rappa dialoger som studsar mellan människorna och en hel del av texten är uppbyggd av SMS, chat-konversationer och mejlväxlingar. När man inte kan tala med den man har framför sig så kan man alltid skriva. Tala i telefon gör man bara undantagsvis och med sina föräldrar, typ. Igenkänning på det.

I år kommer ett helt gäng irländska författare till bokmässan - en av dem är Sally Rooney, det ska bli spännande att lyssna till henne där!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!