fredag 18 augusti 2017

den svavelgula himlen - Westö levererar!



Då är det äntligen recensionsdag för Kjell Westös nya roman Den svavelgula himlen. Alla som följer mig här på bloggen känner säkert till att jag är lite smått förälskad i denne man och det han skriver så tänk vilka förväntningar jag hade! Förväntningar som uppfylldes med råge. Nyanserade personporträtt, en dos nostalgiska tillbakablickar till en barndom som var i Instamaticformat, våndan över att skriva,  klassperspektiv och en helt uppslukande berättelse så snyggt disponerad och genomförd att man bara bländas. Jag läste i en intervju med Westö hos Selma stories att han arbetat mycket intensivt med sin nya roman: 

”En sån här idé till och den tar död på mig”. Jag kan skönja just det hårda arbetet genom texten. Den är så omsorgsfullt formad och orden så noggrant utvald att det blir snyggt, så snyggt. 
På resa i Helsingfors och ett personligt möte.
Mycket trevligt! 

I den nya romanen är Westö tillbaka i det Helsingfors som han skildrat i Drakarna över Helsingfors, Vådan av att vara Skrake, Där vi en gång gått och Gå inte ensam ut i natten och i viss mån så kan man finna små ledtrådar från de olika romanerna i den här senaste. Jag läste dem innan jag började blogga så tyvärr kan jag inte länka till texter men just de där blinkningarna gör läsningen mycket mycket fin. På något vis så binder Westö samman sina universum och staden Helsingfors finns där som gemensam nämnare. 

Den svavelgula himlen börjar i nutid, den etablerade författaren märker att det är någon spionerar på honom. Några dagar senare kidnappas den framgångsrika Stella Rabell och författaren bestämmer sig för att försöka skildra hur hans vänskap med syskonen Alex och Stella Rabell en gång startade och hur vänskapen påverkat hela hans liv på ett omvälvande sätt. Han hoppar tillbaka till den tid då det började. Då när han var 10 år och tron på framtiden var både fredlig och ljus. Pojken och hans far delade en optimism som i efterhand kunde tycka orimlig. 1969 var året då de för förstå gången skulle åka på sommarviste vid havet, fadern hade fått hyra ett enkelt torp och äntligen skulle det finnas tid för fiske och bastu. Strax innan sommarlovet tog slut så möttes han och Alex Rabell, rikemanssonen på godset på udden, och en udda vänskap växer fram. Så får man då följa de tre barnen in i ungdom och vuxenliv genom romanen och jag är ibland smått irriterad över de som skriver att en roman eller ett författarskap har en egen ton men precis det har Kjell Westö. Det är inte enkelt, det snirklar sig fram och tempot är emellanåt ganska lågt men allting blir perfekt tillsammans. Pojkens pappa älskar George Harrison och precis som i en perfekt pop-låt så är det helheten som förför. 


 




Kati Immonens konst passar så fantastiskt bra till den här romanen.  Hennes akvareller memorabilia är monokroma i regnbågens färger och liknar stora polariodbilder som vattenskadats. Alla motiven skulle kunna sitta i familjealbumet men vattenskadorna förvränger motiven och perspektiven, låter vissa detaljer framträda tydligt och annat kan bara anas - precis som barndomsminnen. 








söndag 13 augusti 2017

coffin road - Peter May

Coffin road är den smala vägen som går över ön i Yttre Hebriderna, den som man fordom bar sina kistor för att kunna begrava dem i jord på den annars karga ön. På en strand på ön Harris spolas en dag en man upp, han minns inte vem han är och hans minns inte varför han har hamnat i vattnet. Snart förstår han att han måste ta sig till en torr och varm plats för att inte frysa ihjäl och med en rejäl viljeansträngning går han mot ett hus han skymtar. En granne kallar honom mr Maclean, och inne i stugan väntar en hund som uppenbarligen känner honom. Han bor alltså här men vem är han och varför befinner han sig på en så avlägsen plats? I en ficka i en rock i stugan hittar han en karta där Coffin Road är utmärkt och han inser att det är där han måste börja leta.

Typ så börjar den här spänningsromanen och som alltid så vill man ju inte avslöja för mycket för att förstöra spänningen. Läs inte vidare om ni är känsliga för små minispoilers. Ett är säkert att Peter May i den här boken verkligen använder sig av den dramatiska miljön för att förstärk spänningen. Mer om det kan man läsa när Ulrica har intervjuat Peter May på Kulturkollo - läs absolut det inlägget! När jag läste den här helt fristående boken så tänkte jag på tre saker, det ena var att jag hela tiden återkom i tankarna till John Le Carrés The Constant Gardener. Den läste jag långt innan jag började blogga så inte går det att länka till något inlägg men den handlade också om mord, forskning och storföretag (nog avslöjat) och Coffin Road kändes lite som ett syskon till den. Btw The Constant Gardener blev en fantastiskt bra film och det skulle säkert Coffin Road också bli. Det andra som slog mig var att det är hett att skriva om bin, den här romanen tillägnas världens bin och sist av allt så längtar jag nu efter en serie av Peter May á la Svarthuset. Jag skulle vilja återkomma till karaktärerna och lära känna dem lite mer, inte kanske just de som presenteras i den här romanen men en ny Fin Macleod, det längtar jag efter. Eller varför inte fler böcker om just honom och hans liv på Isle of Lewis.

Inte Yttre Hebriderna men väl den minsta av Aran-öarna på västra Irland.
Inis Oírr. Otroligt kargt, vackert och väldigt långt västerut!
Klicka på bilden så att den syns i bra upplösning! 

lördag 12 augusti 2017

årets framsida - nu kan läsåret ta fart


#payitforward

Älskade Camilla @mindthebook hade gått lite smått bananas på Trisslotter under sin sommarvistelse på öjn. Vad göra när man har 27 stycken liggande i plånkan oskrapade? Jo, utlysa en #payitforwardtävling förstås! Vi gissade och hon skrapade så att de små grå korvarna yrde. 10 % av vinsten till den som gissade närmast över resp under den verkliga vinsten blev prissumma. Villkoret var att genast skicka vidare vinsten på något sätt #payitforward.

Och Jippi, jag vann!

Tack vare Camillas trissvinster och en liten summa från mig kan jag nu köpa ett skolpaket på IM.  Jag själv får gå till skolan och  börja jobba på måndag, med en liten gåva till IM så kan en flicka i Malawi göra detsamma. #payitforward 

fredag 11 augusti 2017

torsdag 10 augusti 2017

aktiv läskraft - Barbro Westlund

Aktiv läskraft är läsförståelsegurun Barbro Westlunds nya begrepp som hon vill lansera i diskussionen om hur elever kan utbildas till goda läsare. För er som hängt med i debatten så har Barbro Westlund varit mycket kritisk mot "en läsande klass" som hon menar tränar eleverna på att att använda lässtrategier på ett automatiserat sätt. ALK - att bli en reflekterande och kompetent läsare - handlar om så mycket mer.

Westlund påminner oss som läser om att läsning är en komplex förmåga och att den hänger tätt samman med språkförmåga. Läsningen består av en teknisk del (avkodning) som är nödvändig att befästa under de första åren i skolan och läsförståelse som man behöver tränas i under hela skolgången. Motivation och lust är viktiga komponenter och den metakognitiva förmågan hos eleverna är en nyckel till framgång. Hon påminner om att läsande och skrivande utvecklas i alla ämnen och att alla lärare på en skola måste arbeta systematiskt och aktivt med elevernas litteracitet.

Westlund har med sin nya serie om läsförståelse utgått från den numera klassiska Att undervisa i läsförståelse (2009) som jag skrivit om här på bloggen felar gånger tidigare. Den teoretiska grunden är densamma men i den här nya serien har evidensbaserade undervisningsmodeller speciellt anpassade till olika åldrar tillkommit. Jag har läst boken som handlar om hur man kan tänka och arbeta med elever i mellanåldrarna, det finns en bok som vänder sig till lågstadiet och en annan som vänder sig till högstadielärare och jag kan tänka mig att det här är utmärkta böcker att använda i fortbildning av en personalgrupp, på grundutbildning på lärarprogrammen eller i enstaka arbetslag där behov finns att stärka kunskapen om hur man utbildar starka och självständiga läsare.

Precis som i tidigare böcker så är Barbro Westlunds styrka att hon på ett tydligt och lättfattligt sätt knyter samman teori och praktik, det presenteras många olika undervisningsmodeller och hon understryker hela tiden lärarens möjlighet att göra skillnad. Oavsett elevernas socioekonomiska bakgrund, föräldrastöd eller hemspråk så kan alla elever utveckla en god läsförståelse.

Hela min bok är full av hundöron och snart blir där klotter i den också, jag skulle vilja sätta fart direkt! Inspirerande och handgriplig, tydlig och fullmatad med referenser för fortsatt läsning. Så ska det se ut! 

onsdag 9 augusti 2017

missa inte podden om Tove Janssons liv - lyssna!


nattmannen - Jörn Lier Horst håller stilen


Nu har jag läst/lyssnat på 7 deckare på 8 dagar. Det kan vara så att en viss mättnad infinner sig, det kan vara så. Vilket är synd för den stackarn som kom sist i maratonet blir nog inte lika entusiastiskt bemött som de första ... Just sayin'
Nattmannen av Jörn Lier Horst är egentligen en deckare av det snitt som jag gillar allra bäst. Den handlar om en ganska vanlig polis i en liten ort och som sidekick har han en journalist (som också är hans dotter vilket ställer till lite extra), den blandar relationer med brott och brottet är kopplat till samtida fenomen eller samhällsstrukturer. Så långt är serien om William Wisting och hans dotter Line    riktigt bra. 

I Nattmannen är det grå och kall november, dimman sveper in Larvik i en tjock filt och på väg till sitt arbete i bokhandeln vid torget får en kvinna syn på en makaber skulptur. Där sitter ett avhugget huvud på en påle och huvudet ser ut att tillhöra en mycket ung flicka. Så börjar den här boken och sedan får man följa polisarbetet parallellt med Lines arbete på VG, just den kombinationen av utredning av både polis och journalist gör att tempot hela tiden hålls uppe och upplösningen blir både spännande och lite oväntad. 

Nu till lite gnäll, först en känga till förlaget. Det är faktiskt trist att läsa den här serien i oordning. Privatlivet spelar ganska stor roll i de här böckerna och att det då hoppar i ordning i den svenska utgivningen stör mig. Man vet ju vad de spirande romanserna leder till, man vet ju vad som kommer att hända många år framåt i huvudpersonernas liv när man för länge sedan läst den åttonde delen långt före den femte ... 

Sedan något om språket, när jag hörde hur de pusslade ihop ledtrådarna ungefär för femtonde gången så tänkte jag att nja ... Något mer varierat kan man skriva om man tänker till och ni vet hur det är, börjar man lyssna efter något som man stör sig på så växer just det. Redaktörsjobb? 

Nu ska jag läsa något helt annat så att mitt deckaröra får vila. Har ni inte läst Jörn Lier Horsts deckare så tycker jag absolut att ni ska göra det, kolla upp så att de kommer i så bra ordning som möjligt dock :-) 

idag tipsar jag #dennadagenbok

tisdag 8 augusti 2017

äntligen plattvatten!

Det gar blåst och blåst och blåst den här sommaren och längtan efter stilla lugn var stor. Så plötsligt händer det, inte sol (man kan ju inte begära allt här i livet) men väl bleke. Äntligen plattvatten!

Man vet att hösten närmar sig när bohusmarripsen blommar! 

Flerspråkiga elever - Jim Cummins

Jim Cummins sätter med den *blygsamma* undertiteln på sin alldeles nyskrivna bok - Effektiv undervisning i en utmanande tid -  ambitionsnivån högt. Han menar att det är av absolut största vikt att rektorer, lärare och alla andra som arbetar i skolans värld bestämmer sig för att använda evidensbaserad metoder i sin undervisning av flerspråkiga elever. 

Boken är uppdelad på två huvuddelar, den första innehåller en gedigen sammanställning av aktuella forskningsrön kring flerspråkighet från Canada, USA, Australien, Finland och Sverige och den fungerar bra som en teoretisk grund. Del två är mer praktisk och beskriver samt ger exempel från verksamheter varit framgångsrika och där elever fått förbättrade resultat genom genomtänkt och språkinriktad undervisning.  

Jag skulle valt ordet utbildning i stället för undervisning i rubriken eftersom undervisning för många fortfarande signalerar att det är något som ska läras ut - teach - friställt från att lära in - learn. Jim Cummins bok handlar om hur de två hänger tätt tillsamman och en av hans huvudteser är att skolans rum måste vara präglad av de elever som befinner sig där. Med respekt för allas olika kultur, religion och språk måste relationer byggas mellan de vuxna och eleverna. Lärmijöer präglade av respekt för varandra och där olika språk existerar sida vid sida spelar en avgörande roll för elevernas studieresultat. Han pekar också på det faktum att pedagogerna, både som individer och i ett kollegium, har stor möjlighet att utforma en undervisning som speglar sina egna personligheter och samtidigt ligger i linje med vad aktuell forskning  menar.

Några sådana hållpunkter kring effektiv och framgångsrik undervisning som sammanfattas i slutet av boken är:

  • koppla undervisningen till elevernas liv
  • bekräfta eleverna identiteter
  • uppmuntra eleverna och få dem engagerade i aktivt läsande och skrivande i alla ämnen
  • uppmuntra eleverna att använda och utveckla sina flerspråkiga förmågor
  • stötta förståelsen av innehåll med hjälp av bilder, undervisning i läsförståelsestrategier osv
  • ge eleverna tillfällen att använda språk effektivt för att nå sina kunskapsmässiga och personliga mål
Cummins menar att inget av det som nämns ovan är omöjligt att genomföra, det kostar inte något extra och det är de undervisande pedagogerna som genomför förändringen. I min examensuppsats på speciallärarprogrammet så skrev jag just om det här ämnet och Jim Cummins var en flitigt använd källa där. Jag måste erkänna att jag har svårt att förhålla mig kritisk till den här bokens innehåll eftersom den i mycket bekräftar just det som jag själv försöker lyfta fram i min yrkesroll. Med risk för att jag är något för positiv i mitt omdöme, man kan ju hamna i sin bubbla och bli aningen enögd, så tycker jag att det här är en riktigt bra bok som jag hoppas kommer att användas på många lärarutbildningar. Undervisningen av flerspråkiga elever är inte bara svensklärarna eller speciallärarnas angelägenhet, det är alla lärares. 

Jag hoppas verkligen att den blir läst av många verksamma och blivande lärare det är en gedigen forskningssammanställning och det är praktiskt att kunna få så mycket i samma volym. Jim Cummins är dessutom mycket generös med referenser. Vill man sedan läsa vidare i rapporter och avhandlingar så finns där mängder med förslag på fortsatt läsning. Måhända kunde det varit något fler praktiska exempel med, jag tänker att den då skulle varit ännu mer användbar på lärarprogrammen, men det är en randanmärkning. 

Riktigt angelägen, mycket intressant och viktig läsning att bära med sin in i höstterminen.   

måndag 7 augusti 2017

en sopskyffel full av björkfrö - vardag närmar sig



Efter gårdagens nästanstorm var det lilla huset här på västkusten fullt av björkfrön, det är ett säkert tecken på att vardagslivet med arbetsliv närmar sig. Sopskyffeln blev full av frön efter morgonsopen och jag har snart läst klart två böcker som jag hoppas kunna inspirera med under terminen som kommer. Så ett frö eller två för att tillsammans med lärarna navigera mot en undervisning som hjälper eleverna att utveckla sitt språk och sin läsförståelse. Återkommer med längre texter!  

och blomstren dö - Rebecka Edgren Aldén

"Allt kött är hö och blomstren dö
och tiden allt fördriver"

så lyder strofen ur psalmen En vänlig grönskas rika dräkt som gett namn åt Rebecka Edgren Aldéns alldeles nyutkomna spänningsroman Och blomstren dö.

Mitt i högsommartid kommer Gloria och Adam till den lilla skärgårdsön för att fira ett par veckors skön semester. De har nyligen blivit ett par och vistelsen skall bli Glorias första möte med sin kärestas familj. Hon bävar lite inför mötet eftersom hon och Adam har helt olika bakgrund. Adam har tillbringat alla sin somrar på det stiliga sommarstället och både hans bror med familj och hans mor väntar på att få möta Gloria. De känner till henne sedan gammalt, hon bodde nämligen på ön några somrar under sin tonårstid när hennes mor var del av ett feministiskt kvinnokollektiv som allmänt benämndes som hippies. Kommer Gloria att kunna passa in i Adams familj? När sedan en av tjejerna från förr, Johanna, hittas mördad bakom det före detta kollektivets hus så väcks minnen från förr. Vad hände egentligen då för snart 20 år sedan?

För mig är de flera spår som är spännande att reflektera över i den här romanen. Ett är förstås klassperspektivet och med vilka olika ingångsvärden vi tar oss an våra liv. För Gloria som är uppvuxen med en ensamstående mamma så är kvinnor kan, jämställdhet och oberoende självklarheter men i Adams familj är det mer traditionella värden som gäller. Materiell välfärd kanske inte gör människan lyckligare, bara mer misstänksam? För Gloria så är behovet av att försöka höra till så starkt, hon är uppvuxen utan syskon och vill ha en familj med man och barn men vad är hon villig att betala?

Sedan tänker jag på hur det skapar en särskild nerv i och med att handlingen utspelar sig på en ö. Det är ett slutet rum och oavsett vad människorna som lämnat ön upplevt så tar de snabbt tillbaka sina roller när de kommer tillbaka. De personer som inte lämnat ön och stannat kvar blir som symboler för något beständigt och när förändringar sker så rubbas liksom hela jämnvikten. Jag läste/lyssnade på den här boken i ett sjok bland andra deckare som var aktuella på Crimetime och jag förundrades över hur olika en spänningsroman kan se ut. Rebecka Edgren Aldén skriver i mitt tycke mycket bra samtida texter om relationer, det skulle vara spännande om nästa roman blev helt utan brott. Blir det månne en roman om Glorias fortsatta liv? Hoppas det!



söndag 6 augusti 2017

hetta - följ med till en småstad i Australien

Mitt deckarläsande fortsätter och nu är det dags att åka till Australien. Hetta  av Jane Harper är en spännande roman som börjar med att Aaron Falk kommer tillbaks till sin uppväxtort. Han skall gå på sin barndomsvän Lukes begravning. Luke, hans fru och deras lille son har hittats döda och alla antar att det är den svåra ekonomiska situationen som fått honom att döda sin familj och sedan ta sitt liv. Lukes föräldrar är inte lika säkra och de ber Aaron att stanna några dagar för att gå igenom gårdens ekonomi, han är ju polis med kompetens om ekonomiska brott och kanske kan han hitta någon ledtråd. Den unge polisen på orten och Aaron börjar nysta i vad som kan ha hänt, samtidigt så inser Aaron att den hemlighet som han och Luke delat i tonåren är på väg att avslöjas.
Greppet med att låta en polis resa tillbaka till sin uppväxtort och där konfronteras med både det som man lämnat och det som finns kvar har blivit allt vanligare och jag tycker ofta att det fungerar. Polisen Aaron Falk har en mycket speciell uppväxt i den lilla orten Kiewarra och när han återvänder så måste han konfrontera både sig själv och reflektera över sin uppväxt, det gör den här spännande kriminalromanen till något extra. Sedan är det förstås miljöerna, den extrema hettan i out-backen i Australien och skildringen av den lilla ortens bar som attraherar alla sorters människor gör att det känns lite annorlunda mot den där vanliga europeiska deckaren. Jane Harper är en av de författare som besökt Visby i veckan och Enligt O har en text om seminariet där.  Det verkar som att det kommer fler böcker med Aaron som polis och det ser jag fram emot. Spännande och drivet berättande i en annorlunda miljö, människor man bryr sig om och en lokal polis som kan bli en riktigt bra sidekick. Det blir bra!

lördag 5 augusti 2017

grattis till Lina Bengtsdotter!



Grattis Lina Bengtsdotter till det välförtjänta priset Specsavers Award! 



repris från tisdag 27 juni 2017

Annabelle - Lina Bengtsdotter


Annabelle av Lina Bengtsdotter är en riktigt lovande deckardebut som ger läsaren så mycket mer än en kriminalgåta att lösa. I Gullspång bor den unga flickan Annabelle, hon är sjutton och på väg mot vuxenlivet. Hon räknar ned till studenten då hon äntligen skall kunna lämna den lilla instängda håla som hon bor i. Hon pluggar för framtiden och festar hårt med kompisar däremellan och en juninatt kommer hon inte hem. Snart förstår hennes föräldrar att något hänt henne. Den lokala polisen får hjälp av Missing People och specialstyrkan NOA från Stockholm kallas in. Har Annabelle blivit mördad? 

Till Gullspång kommer så kommisarie Charlie Lager, och för henne är det inte lätt att ta sig an just det här fallet. Hon lämnade själv orten som tonåring och har aldrig återvänt. När hon nu tvingas göra det så måste hon också konfrontera sina minnen av en barndom som hon i många år försökt att förtränga. Trots alkohol, tabletter och för mycket hårt arbete har hon inte lyckats glömma och resan tillbaka blir också en resa tillbaka i tiden. Till Lyckebo, med körsbärsskogen, sjön och mamma Betty. 

Lina Bengtsdotter skildrar det lilla samhällets psykologi så förtvivlat väl, det gör ont i mig att läsa. Troligen för att jag på många sätt känner väl igen mig både i Charlies och Annabelles situation, i små samhällen runt om i landet står ungdomarna samlade kring kiosken och tristessen dämpas med alkohol, hierarkierna är tydliga och drömmarna leder alltid, alltid bort. Ibland ger skola och litteratur en utväg men viktigast av allt är att jobba och tjäna pengar så snart som möjligt. I min egen klass 9 var det fler än hälften som slutade att skolan efter nian, det fanns jobb för alla. Jag själv var en av de få som läste en treårig teoretisk linje och tog studenten. Gullspång är i all statistik en av de fattigaste kommunerna i södra Sverige, låg utbildningsnivå, höga ohälsotal och inte oväntat ett stort stöd för SD. En flyktingförläggning skymtar förbi i den här romanen, kanske kan man gissa att det dyker upp fler brott i trakten som behöver förstärkning från Stockholm?

Likt Ninni Schulmanns reporter Magdalena Hansson som återvänder till sin hembygd efter jobb och utbildning i Stockholm kan Charlie Lager i framtiden ta sig an ett antal brott, om det är tänkt att bli en serie vill säga. Hoppas det, jag kommer att läsa nästa del! 

swede hollow - en roman som ger perspektiv

Swede Hollow  är en roman som ger nya perspektiv och påverkar min bild av emigrationen till Amerika på ett fundamentalt sätt. Det är oftast de som lyckades väl i det nya landets berättelser som vi hör, som skildras i litteratur och bilden av den svenske emigranten är hederlig, arbetsam och kunnig. I Ola Larsmos roman så använder han den otillgängliga dalen i St Paul, Minnesota som exempel. Där bodde fattiga svenskar i slumliknande förhållanden under mer än 60 år. Han försöker vidga vår bild av emigranten och dess öde och hans gedigna efterforskningar har inte varit enkla. Det finns mycket lite dokumenterat kring de mer än 1000 svenskar som bosatte sig i dalen och området sågs som en skamfläck i stadens historia. På femtiotalet brändes alla bostäderna och en park anlades. De källor som finns är domar för olika brott och enstaka nedtecknade berättelser. De boende var inte alltid skrivkunniga och de var inte folkbokförda, få kunde engelska och barnens skolgång var bristfällig. Allas arbete behövdes och tidigt gick barnen med och städade hos välbeställda svenskar eller började arbeta på fabrikerna. Kanske är det inte så konstigt att man inte ville kännas vid sin uppväxt i den beryktade dalen som befann sig bokstavligen på samhällets botten.

Larsmo har vävt samman de berättelser om dalen som han hittat i sina efterforskningar och skapat en roman. Fiktionens drabbande kraft slår till rejält och människoöden som man inte kan värja sig för rullas upp allt eftersom.

Romanen börjar så med att den lilla familjen Klar med sina tre barn bestämmer sig för att emigrera, de går ombord på fartyget som skall ta dem till New York och ett nytt liv väntar. På fartyget möter de en grupp svenskar som de kommer att hålla ihop med resten av livet. En av familjerna har en bror som bor i St Paul, Minnesota och brodern berättar att där går det lätt att få arbete på järnvägen och hus finns att få precis bredvid. Efter en hård första tid i New York bestämmer sig familjen Klar att följa efter de andra till St Paul och så börjar livet där tillsammans med den driftiga Inga, änkan Lundgren med son och ytterligare ungefär 1000 andra svenskar. Livet i slummen är hårt och smutsen är omöjlig att hålla ifrån sig, drömmen om att en gång kunna flytta upp i staden och få en adress är ständigt närvarande. Det finns en solidaritet inom gruppen och de hjälps åt för att behålla sin värdighet men det är inte enkelt. Kriminalitet och sjukdom finns runt dem och knappt den svenske pastorn i svenska kyrkan vill besöka familjerna.

Inga är den av svenskarna i romanen som tar sig fram, hon skapar kontakter och hittar jobb åt sina landsmän. Det är sekelskifte och nymodigheter som elektricitet och telefon finns i staden, men förstås inte nere i slummen i Swede Hollow. Där hänger dassen över floden där man också hämtar sitt dricksvatten och avfall samlas i högar. Vintern är kall men vilsam eftersom då täcks allt med snö och stanken försvinner. De fattiga människorna som lämnade Sverige med drömmen om ett bättre liv fortsatte att vara fattiga, den som inte arbetade kunde inte äta. Ola Larsmo berättar om migrationens hårda villkor på ett sätt som jag inte tidigare läst, det här är en både viktig och vacker roman som jag hoppas att många, många läser. Jag lyssnade och läste på Storytel, den finns som pocket och förstås på landets bibliotek.

Låna, läs, lyssna!

Ola Larsmo kommer till bokmässan i höst och jag ska verkligen försöka lyssna till honom där!


fredag 4 augusti 2017

vit syrén - ännu en deckardebut

Vit syrén av Cecilia Sahlström är första delen i en ny deckarserie där kommisarie Sara Vallén leder en grupp poliser i Lund. Det är skolavslutningstider och i stadsparken hittas en ung flicka brutalt skakad och stympad. I handen har hon en kvist av en ovanlig vit syrén och trots att hon lever när hon hittas av kompisen Johannes så kan hennes liv inte räddas. Eftersom Johannes är Saras son så plockas hon bort från utredningen men hon kan inte släppa fallet, hur kan man skada en ung flicka så. Vem gör något så grymt?

Deckare där barn och ungdomar far väldigt illa tycker jag personligen är svåra att läsa, man blir liksom bara så ledsen på vuxenvärlden som inte gör det den ska. Man ska kunna lita på vuxna och att de vill en väl, det är liksom grundöverenskommelsen. Såhär i första boken så kan jag tycka att karaktärerna blir väl grunda för mig, man får inte lära känna poliserna mer på djupet och för mig kan det verka lite osannolikt att en fullt handlingskraftig och kompetent poliskommissarie har så svårt att sätta gränser i sitt privatliv men vad vet jag?

Sedan måste jag säga att miljöerna i Lund gör sitt till för min upplevelse av den här boken. Någonstans blir kontrasterna mellan medelklassflickorna på Plommonvägen (där min dotter faktiskt bott så det blir personligen nära)  och de som inte har de lika tryggt och ordnat extra tydliga i en liten universitetsstad som Lund. Det här var en typisk lyssna och pyssla med annat samtidigt-bok för mig. Intrigen är spännande och engagerar men man måste inte koncentrera sig allt för hårt, perfekt sällskap för diskandet, strykhögen eller dammsugningen alltså!

torsdag 3 augusti 2017

crimetimeläsning (om jag hade åkt ...)

Om jag hade varit på Crimetime så hade jag kommit ganska väl förberedd för nu är det ändå så att jag läst de flera av de besökande författarnas senaste alster. Jag länkar lite om det skulle vara så att någon har lust klicka sig vidare. Är man sugen på att läsa bra deckarserier så kan jag verkligen rekommendera Ninni Schulman, Christoffer Carlsson och Kristina Ohlsson, de är sådana författare som man absolut ska läsa i ordning. Solitärer som är favoriter är Tove Alsterdals böcker, de är outstanding enligt mig! 


I övermorgon får vi också veta vilka titlar som vunnit Crimetime Specsavers Award. Ganska många av de nominerade har jag inte läst, kanske blir det till att upptäcka ännu en ny författare? Har du röstat? På vilken i så fall? 


onsdag 2 augusti 2017

dolt i mörker - Elly Griffiths nya på svenska






























repris från måndag 12 juni 2017 då jag hade läst den på engelska: 


the chalk pit - Hallo again Ruth!


The Chalk Pit är den nionde delen i Elly Griffiths serie om arkeologen Ruth Galloway och som alltid är det en fröjd att träffa Ruth, Nelson och de andra igen. Man vet precis vad som väntar och man blir aldrig besviken, ibland en lagom smula överraskad dock vilket är bra. Annars skulle serien helt riskera att gå på tomgång. I The Chalk Pit kallas Ruth till några övergivna gruvgångar under Norwich. Just där som en arkitekt planerat för en underjordisk restaurant har det hittats skelettdelar, kan de vara mänskliga? Hur gamla är de, och kommer de att stoppa bygget? 

Ruth inser snart att skelettdelarna är relativt nya och fynden blir ett fall för polisen. Samtidigt så försvinner det en hemlös kvinna spårlöst, rykten på soppköket säger att hon gått under jorden men vad menas med det?  Snart hittas en hemlös man mördad på poliskontorets trappa och kommisarie Nelson och hans grupp får fullt upp. Det är en spännande historia som Griffiths presenterar för oss men behållningen är förstås de bekanta karaktärerna. Att öppna en bok i den här serien är som att gå på ett kalas med släktingar som man träffar sällan, man känner varandra och vill gärna ses och småprata om vad som hänt sen sist. Sedan efter kalaset åker var och en till sitt och man är ganska nöjd med stunden. Människor har fötts och dött sen sist, barnen växer och frigör sig allt mer och medelåldern närmar sig hos många av dem som nyligen var ungdomar. Jag uppskattar mycket att karaktärerna i serien åldras i takt med att tiden går och det här är en serie som man absolut skall läsa i ordning. Börja alltså med Flickan under jorden och sedan är det bara att sluka!

tisdag 1 augusti 2017

fyra dagar i Kabul - första boken om Amanda Lund

Fyra dagar i Kabul  är en spänningsroman som landar mycket bra rakt ned i samtiden. På nyheterna hör jag om hur en självmordsbombare attackerat en ambassad i Kabul, i Stockholm firas pridevecka och rapporter om hatbrott mot homosexuella är åter aktuella. I Anna Tells spänningsroman kastas vi rakt in i en militär operation i Afghanistan, Amanda Lund är på plats i landet för att vara med och utbilda den afghanska säkerhetspolisen och trots att det inte riktigt är hennes uppgift så deltar hon i fält. Med blodet rinnande från sin skadade kollega så får hon ett samtal från Sverige, två diplomater har blivit kidnappade från ambassaden i Kabul och hennes erfarenhet som förhandlare behövs akut.

Så börjar den här actionfylld texten och snart så får jag som läser följa arbetet på ambassaden i Kabul och polisarbetet på hemmaplan som leds av Bill Ekman. Tillsammans arbetar de intensivt för att hitta och befria de kidnappade och spåren leder snart till ambassaden i Kabul, vad har hänt egentligen och varför? Samtidigt har de båda två ett minst sagt trassligt privatliv som de måste sätta på paus under de fyra dagar som det tar att lösa uppdraget.

Det här är en lättläst och spännande historia som har sin styrka i sin trovärdighet. Jag som läser inser att det här är skrivet av någon som känner väl till hur både polisarbete och diplomati går till. De operativa delarna i Afghanistan är fulla med detaljer som gör att jag tror på berättelsen. Lite tänker jag på Christian Unges spänningsromaner med biståndsarbetande läkare i huvudrollerna, man märker att här är det någon har koll som berättar. Det ger tyngd åt berättelserna. Det som mer förenar de båda författarnas debuter (hans debut heter Turkanarapporten) är att kapitlen är korta och att man byter berättare och plats ofta. Det gör texterna lite för hoppiga för min smak och jag hade gärna stannat lite längre på varje plats. Samtidigt så är det ju ett grepp att öka tempot i texten och jag kan helt förstå varför Tell valt att göra så. En kidnappning är den sortens brott där tiden är så viktig, där man måste jobba med många spår, på flera platser och tankar samtidigt. Litegrann känns det också som att Tell velat berätta om en plats och ett arbete som är vardag för ganska många svenskar, vi glömmer ibland bort att Sveriges polisiära närvaro i Afghanistan är en verklighet. Vi har också många unga män från landet som har sökt sig till Sverige för att undvika kriget och med romaner som denna så blir bilden av förhållandena i landet lite tydligare. Gilla på det!

Med tanke på deras yrkesroller, deras samarbete och det som vi får veta om deras privatliv så är det säkert så att det kommer fler böcker i den här serien. Det blir spännande att följa både dem och Anna Tells författarskap framöver. 

alla drar till Crimetime ...

Men inte jag. Snart är det dags för deckarfestival på sommasköna Gotland. Mitt socialamedieflöde fylls av vänner och bekanta som nu är på plats, eller på väg. Men inte jag. Trots att jag läser en hel del deckare (man kan kolla in min tag deckare så tar man en genväg till mina texter om deckare och spänningslitteratur)   och att jag var sugen så kan man ju bara inte resa på allt. Jag spar mig till Louisiana senare i månaden och kommer nu lite lagom längtansfullt följa festivalen i Visby på avstånd. 

Hoppas nu alla besökare på Crimetime får det alldeles underbart. Jag passar på att skriva om några deckare här på bloggen istället :-) 



vad tipsas det om idag?

#dennadagenbok