torsdag 31 augusti 2017

är det oktober snart?


Moshin Hamid! Petina Gappah!

Två absoluta favoriter som jag önskade mig! För några dagar sedan spekulerade vi lite smått om vilka författare som skulle kunna dyka upp på Stockholm Literature sista helgen i oktober. På twitter svarade Yukiko Duke att måhända skulle några av våra önskningar bli verklighet. Så blev det, just de två jag önskade kommer till det femårsjubilerande Stockholm Literature. Fyll på med Johannes Anyuru, Kjell Westö, Lise Tremblay, Audur Ava Ólafsdottír och Julian Barnes så kan det inte bli annat än väldigt bra. 

Hela programmet släpps den 18 september och då kan man också boka biljetter. Gissa om jag kommer att sitta redo för att boka? Hoppas vi ses där! 

det var vi - Golnaz Hashemzadeh Bonde

Det var vi är en hjärtslitande roman som totalt knockade mig. Med väldigt lite kunskap om vare sig författaren eller innehållet öppnade jag ljudboksappen och det blev bitvis ganska jobbig lyssning. Romanen börjar i nutid, Nahid är så arg på allt och alla. Mest arg är hon på sjukdomen som hon inte kan vinna över hur hårt hon än kämpar. Hon som flytt från Iran för att kunna leva i frihet i Sverige ska väl inte bli besegrad av en sjukdom? Inte kan hon återvända till sitt hemland för att ta avsked, inte får hon tala med sin mor i telefonen och inte ens hennes dotter visar den tillbörliga respekt som hon förväntar sig. Mitt i livet är livet snart slut och i tillbakablickar får vi som läser höra berättelsen om kampen för demokrati i Iran, flykten till Sverige  och livet i det nya landet. 
Argt och bittert, osentimentalt och samtidigt mycket gripande får jag läsa om Nahids liv och det var förstås lite extra att läsa om cancersjukdom, har man suttit i sjuktransporter med en anhörig på väg till strålning så känner man igen sig. Behandlingarna och kasten mellan en smula hopp och nattsvart mörker är mycket fint beskrivna. 

Jag hoppas att den här vackra och angelägna romanen blir läst av många! Kommer man på mässan i Göteborg så kan man lyssna till Golnaz Hashemzadeh på flera programpunkter. Kanske ses vi?  


onsdag 30 augusti 2017

återbruk - veckans tema på Kulturkollo



Som jag hade tänkt att läsa den här veckan men en enveten huvudvärk gör att jag bara kan blunda (typ) när jag inte måste jobba. Det blir dåligt med texter när man blundar. Just sayin'

Istället får det bli en repris på temat återbruk. Jag skrev på kulturkollo i måndags om Svindlande höjder och jag fyller på med en av mina favoritlåtar från Så mycket bättre. Miss Li tolkar Olle Ljungström.



måndag 28 augusti 2017

pappas pojke - Emelie Schepp



Pappas pojke av Emelie Schepp är den fjärde delen i serien om åklagaren Jana Berzelius och som alltid utspelar sig berättelsen i och runt Norrköping. Boken rivstartar med att en liten pojke försvinner från sitt hem samtidigt som han mamma mördas. Polisgruppen med Jana som åklagare tar sig an fallet och jakten på pojken blir intensiv. Jag vill absolut inte spola något av handlingen här så jag nöjer mig med att konstatera att det här är ännu en deckare där barn är inblandat. Det gör storyn extra gripande och frågor om rätten till ett barn stannar kvar hos mig efter jag har läst klart. En del av den här bien utspelar sig också inne på ett fängelse och för mig var skildringen mellan intagen och vakt mycket intressant. 
Jag rekommenderar alla som vill börja läsa den här serien att börja med den första delen, Janas privatliv är viktigt för handlingen och det är allt annat än enkelt så för att riktigt lära känna henne så behöver man läsa delarna i rätt ordning. 

Emelie utsågs för andra året i rad till Årets deckarförfattare på Crimetime och visst är hennes böcker riktigt spännande och med ett driv som för berättelsens framåt. Schepps unika förmåga att mobilisera sina läsare och t ex uppmuntra dem att rösta i omröstningar som typ Årets deckarförfattare är mycket skickligt. Hon har utöver sitt skrivande en fenomenal förmåga att sälja sin produkt, hon började som egenutgivare och är nu översatt till 30 språk, hon är mycket aktiv på sociala medier, bloggar och annat. Böckerna är bra, inget tvivel om det, men sättet hon lyckas sälja dem på är ännu bättre. 

söndag 27 augusti 2017

än är det inte slut - kolla in babel ikväll!


Min lördag på Louisiana Lit var slut men som tur är så sänds babel därifrån idag.
20.00 börjar det! 

Hustvedt och Auster på samma scen



Det var knökat på Parkscenen när Siri Hustvedts och Paul Auster samtalade om sitt respektive skrivande. Det var ett böljande samtal mellan makarna där teman som att skapa förtroende mellan läsaren och författaren, att kombinera litteratur och vetenskap och politisk kraft i litteraturen avhandlades. Två exceptionella och djupt tänkande människor på samma scen, det är en fin stund att ha fått vara med om. 


Zadie Smith - superstar!


It's easy to be nice when people are nice to you but when you struggle it can be hard work. 

Zadie Smith är aktuell med sin nya roman Swing Time som kommer på svenska i september. Smith är en überprofessionell författare som trots en eländig förkylning möter publiken med fullt fokus. Hon berättar att hon är en långsam författare, hon tar tid på sig eftersom hon vill tänka till ordentligt på det hon skriver. Hon är ingen författare som uttalar sig i dagsaktuella frågor utan uttrycker sig bäst i romanform. I sin nya bok, som handlar om två flickor som man får följa från barndom till vuxenliv. Smith uppskattar att författarlivet innebär att man får lov att dagdrömma, fantisera och ställa sig frågan - tänk om. What if ...

Berättelsen är inte minnen utan konstruerade minnen, påhittade  minnen vilket gör att man som författare kan spetsa till, skruva till. En av de grundläggande frågorna som Smith ställde sig när hon skrev var: Måste några förlora så att vi andra kan vinna? 

Min text om romanen kommer här på bloggen senare i höst. Lovar att läsa! 

Édouard Louis - en fransk stjärna



Urkasst foto från lördagens andra programpunkt på Louisiana Literature men längst inne i tältet satt Édouard Louis, den unge franske litteraturstjärnan som nu kommer med sin andra roman Våldets historia. Hans debut Göra sig kvitt Eddy Bellegeule  var en av 2015 års starkaste läsupplevelser. Den nya romanen har jag ännu inte hunnit läsa men det kommer, var så säker. Samtalet börjar i våldet, våldets maskineri i familjen, i samhället och Édouard menar att det är svårt att skriva om våld eftersom det kan uppfattas som att man viftar bort texterna med att de beskriver människor som offer, problemet är hur vi andra ser på offren för våld. Det finns våld i hemmen mot kvinnor och barn, våld i samhället mot grupper som t ex de homosexuella och det är en samhällsstruktur som vi inte kan blunda för. Diskrepansen mellan hur världen ser ut och hur litteraturen skildrar den är ibland mycket stor. Motsättningen mellan den värld vi lever i med våld, migration, klimathot osv och det man hittar i litteraturen är stor. Louis menar att det är viktigt att världen som den ser ut blir representerad i i litteraturen och det försöker han göra när han skildrar våldet i sina romaner. 

I hans nya roman är det systern som är berättarröst och det kan vara svårt att vidstå att man faktiskt är utsatt för ett förtryck som är inbyggt i samhället, kulturen och familjen. Om man är övertygad om att man väljer själv så kan det kännas både jobbigt och sorgesamt att inse att så inte är fallet. Att upptäcka det, beskriva de händelser och den livssituation som man hamnar i är en av Louis uppdrag. Han vill ge våldet en röst och genom sin sociologiska blick uppmärksamma maktstrukturer som kanske inte är tydliga för alla. 

Han berättar också att hans intresse för sociologi kom från hans egen barndom och uppväxt. Familjen såg honom som något skamligt när han inte följde normen för det som en man skulle vara i byn där han växte upp. Mansidealet var hårt och tufft och Louis levde inte upp till det. Han var utsatt för mycket våld både fysiskt och psykiskt och sociologin blev vetenskapen, redskapet för att försöka finna sanningen. 

Mycket intressant och spännande samtal och extra fint var det att franskan som talades var så långsam att också jag kunde hänga med. Den språkliga utmaningen på Louisiana är hyfsat stor och blandning av engelska, franska, danska och anteckna på svenska gör att man får koncentrera sig på max. 

Snart kommer en text också om romanen, missa inte Édouard Louis författarskap! 


lördag 26 augusti 2017

Mbue inleder Louisiana Lit



"If Mr Trump should read only one novel this year it should be Behold the Dreamer".

Imbolo Mbue är den här lördagens första författare. Jag håller på och läser hennes debutroman Behold the Dreamer och den beskriver immigrationens komplexitet, det är inte så enkelt. Det är en fråga full av gråskalor   och i romanen får vi möta Jende, den strävsamme unge mannen från  Kamerun som får chans att resa till NY. Efter några år har han råd att gifta sig med sin ungdomskärlek och de bor nu med sonen i landet där allt är möjligt. Också för en outbildad afrikan att få ett chaufförsjobb för en höjdare på Leeman Brothers. Det är 2007 och till viss mån liknar Jendes historia hennes egen. Hon växte upp i Limbe och hennes by finansierade hennes studier på college i USA. Om man får möjlighet att resa till USA så tar man den, så är det i boken och så var det för Mbue. 

Hon menar att "America has been good to me" och när hon själv kom till NY fann hon stan mycket välkomnande. Just beskrivningarna av staden är mycket fina i romanen, de är kärleksfullt skildrade miljöer. Hon berättar att boken kom ut i samband med presidentvalet och eftersom Trump har den hållning han har så kom mycket av diskussionen kring romanen att handla om immigration. Det var egentligen inte hennes avsikt, hon vill berätta om en samling människor som var och en försöker förverkliga den amerikanska drömmen. Trots att det är mycket stora skillnader på Jende och Mr Edwards världar så kan de mötas i bilen och enas om att de vill det bästa för sina barn. 

Mer om romanen kommer när den är helt utläst. 


musan - ny roman av Jessie Burton

Musan av Jessie Burton har en av årets vackraste omslag! Helt klart en bild som drar ögonen till sig men vad har den egentligen med innehållet att göra, det kan man fråga sig. Skrivmaskin, penslar, pistoler och parfymflakonger, så långt är jag med men annars så är det mest utfyllnad i mitt tycke. Mycket snyggt sådant men om man förväntar sig en paradisisk berättelse så väljer man fel bok ...

Romanen börjar i London för exakt 50 år sedan, Odelle har immigrerat till staden från Trinidad och drömmer om att kunna skriva. Tänk att bli författare! Hon hankar sig fram och när hon en dag blir kallad på anställningsintervju som sekreterare på ett konstgalleri så tror hon inte att det är sant. Snart är jobbet hennes och hennes chef Marjorie tar henne under sin vinge. En sen kväll träffar hon en ung man som berättar att han har en vacker tavla, när han sedan kommer med den till galleriet så förstår Odelle att Marjorie vet mer om tavlan än vad hon vill berätta.

Tavlans hemlighet får vi som läser reda på i den parallella handlingen som utspelar sig strax innan spanska inbördeskriget. Olive Schloss heter en ung kvinna som motsträvigt följt med sina föräldrar till en funka i södra Spanien, egentligen vill hon bara måla och i fickan ligger ett antagningsbesked till en konstskola. Fadern, som äger ett konstgalleri, anser inte att konstnärer kan vara kvinnor och modern lever i en egen värld, Olive förstår inte hur hon ska kunna göra det hon älskar mest. Snart kommer familjen i kontakt med två ungdomar från trakten, flickan blir hushållerska i huset och hennes äldre bror Isaac (som är konstnär) blir vän i familjen. Inbördeskriget är på väg att bryta ut och Isaac är övertygad kommunist vilket inte gör umgänget helt enkelt med den bohemiska familjen.

Skrivmaskin, penslar, pistoler och moderns parfym alltså. Mer om handlingen kommer inte här utan jag får väl våga mig på ett kort omdöme också. Det är inte lätt att följa upp en sådan braksuccé som Miniatyrmakaren var, och visst är det ett otacksamt läge för Burton. Hade jag läst Musan först så hade jag troligen tokhyllat den men nu så blir det bara ok eftersom man inte kan låta bli att jämföra dem lite. Musan är en härlig roman om två unga kvinnor som lever i helt olika kontexter men som båda försöker utmana normen och sträcka på konstens och skrivandets villkor. Konst, hemligheter, romantik och skrivande. Over all, pretty nice!  

fredag 25 augusti 2017

repris: Snöängel - en iskall Stockholmsskildring


Just nu håller Kulturkollos första temavecka på för fullt och vi besöker Stockholm. Jag har förstås läst massor av litteratur genom åren som gestaltar huvudstaden, en av de finaste läsupplevelserna är Mina drömmars stad som vi just nu samtalar om inne på Kulturkollo läser. En roman som jag ofta tänker på är Snöängel av Anna-Karin Palm, det får bli mitt lästips den här temaveckan. 


måndag 9 januari 2012

snöängel

Det är en kall vinter i Stockholm, det där året 1985. Snön faller, kylan sprider sig, i innerstan härjar baseballigan, Cathrine da Costa har mördats och styckats, statsministern förföljs av en man med walkie-talkie, narkotikan flödar på Café Opera och snön fortsätter att falla i staden som beskrivs så vackert, poetiskt och gåtfullt. Jag som läser får inte riktigt veta, jag anar sammanhang som jag kopplar samman med verkliga händelser eller kanske konspirationsteorier från den där vintern då Sverige miste sin oskuld. Så långt som till mordet på Palme sträcker sig inte romanen i tid men tidsandan är så väl beskriven. Det var en på många sätt helt osannolik tid och jag själv var mitt i min ungdom, också i Göteborg knackades det bögar, främlighetfientliga strömningar var rumsrena och det var Yuppieerans peak.

Tillbaks till boken: På söder bor Hedvig, vilse i sina framtidsdrömmar och observatör. Hon lägger märke till människor men har svårt att hantera det där med relationer och ledsagaren i berättelsen är Billy, den bortsprugna hunden som dyker upp och skapar möten mellan människorna i staden. Särskilt blir jag varm i hjärtat av att läsa hur Anna-Karin Palm beskriver de äldre människorna som finns i Hedvigs liv, där finns omtanke utan stora åthävor. Hedvigs syster är konstnär och vännerna ordnar en nyårsmaskerad som blir en plats där många kan mötas, där de kan vara trygga i sina kostymer eller bli modiga och visa sina riktiga jag. Allt berättas utifrån nutid, av författaren, som bor i självvald exil i Frankrike och kan ha en alldeles särskild blick på det som en gång hände.

Jag är mycket imponerad över hur Anna-Karin Palm har komponerat den här romanen. Som ett musikstycke där slingorna vävs om varandra, där bilderna återkommer men i nya variationer och tonerna är klara och spröda. Snöängel är årets första höjdare!

äntligen en intervju!

Det var länge sen jag intervjuade en författare, 
minst en hel sommar sen ...
Äntligen är jag igång med det igen!
Kika in på kollot så får du se vem. 


torsdag 24 augusti 2017

den underjordiska järnvägen - Colson Whitehead

Jag var oerhört pepp på Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead, prisad och hyllad som den är. När sedan en författare skall komma till Sverige och prata om sin bok så blir jag än mer intresserad. Slaveri och hur det påverkat människorna och den amerikanska historien, vad kan gå fel liksom?

Först av allt så var inläsaren till boken ett riktigt uselt val, jag somnade och fick lyssna om ett antal gånger. Det händer mycket sällan annars. Sedan var romanens struktur sådan att den krävde ett aktivt läsande och bläddrande och det funkade inte med ljudbok. Kanske fick den inte en ärlig chans helt enkelt, man borde nog läst med ögonen.

Det börjar i alla fall med slaven Cora som ger sig iväg från bomullsplantagen tillsammans med Ceasar, de bestämmer sig för att ta den underjordiska järnvägen bort från Georgia och söka ett bättre och värdigare liv i norr. För att fly dödar hon en vit man och snart tar slavjägaren Ridgeway upp jakten på henne. Järnvägens stationer står att finna lite varsom och tågen passerar oregelbundet och med okänt mål. På varje ställe dit resan tar Cora så hamnar hon i tablåliknande situationer som alla belyser slaveriet och dess ättlingars totala utsatthet. Emellanåt blir det riktigt otäckt som när Cora förstår att kvinnor luras till atta smittas med sjukdom för att ingå i en medicinska experiment eller beskrivningarna hur lik grävs upp för att säljas till obduktionsteatrar (sånt trodde jag bara Mark Twain hade hittat på) och ibland ganska roande. Cora får t ex arbete som en levande staty i just en tablå på ett museum där hon skall gestalta en slav ...

När det kommer till att ifrågasätta vems historia som egentligen berättas och hur sann den historien egentligen är så är det här en mycket spännande bok men jag hade behövt läsa den på papper för att kunna uppskatta den fullt ut. I ljudboksversionen blev det allt för svårt att uppfatta de nyanser som jag anar var riktigt snygga.

Jag läste Vända Hem av Yaa Gyasi i januari i år som också påminner och till viss del skriver om det svarta slaveriets historia i USA, den var mer i min smak och får blir mitt tips om man bara hinner läsa en roman på temat.

onsdag 23 augusti 2017

vi har picknicbubblat!

En liten tapper skara bokbubblare som skålade i bubbel och 
pratade om Kvinnan i svart och Ett litet liv


måndag 21 augusti 2017

söndag 20 augusti 2017

passa på att rösta på Årets bok!


Idag är det sista chansen att rösta på den eller de böcker som du tycker skall koras till årets bok 2017. 

Jag för min del har läst 10 av de 12 böckerna och jag har många favoriter av de nominerade, de är så olika så att jämförelser blir nästan löjligt. Störst av allt var förra sommarens favorit, Flickorna gjorde så att jag bokade en resa till San Fransisco, Glöm mig är en av de mest minnesvärda läsningar om medberoende jag läst och Ett litet liv är en helt dränerande läsning. Ferrante-serien saknar motstycke som kvartett betraktad och Lykttändaren är en både spännande kriminalroman och samtidigt en vacker Stockholmsskildring. Jag har lagt mina röster på alla de som jag nämnt och så hoppas jag att vinnaren har möjlighet att vara med på utdelningen som sker på mässan i Göteborg. Förra året vann Martina Haags Det är något som inte stämmer och det var en uppenbart tagen pristagare då, kan tänka att det är extra roligt att vinna ett pris där många har fått möjlighet att rösta. 

Rösta, rösta, rösta och så ses vi den 29 september när avslöjandet av vinnaren går av stapeln! 

ett brokigt band om renens horn - en roman om livet som evenk i Mongoliet

I helgen har jag läst en kärlekshistoria där jag får följa en ung flicka Dasja och en ung man Pasjenka på deras väg mot ett liv tillsammans. På något vis så ligger den här historien placerad utanför tiden, den beskriver ett traditionellt sätt att leva och de yttre tidsmarkörerna är få, miljön är desto viktigare. De lever i en floddal med bergen runt omkring i det inre av Mongoliet och det sibiriska klimatet är strängt. Dasjas familj har rest till marknadsplatsen och kvar i kåtan/vistet är Dasja och hennes två yngre syskon. Hon ska se till att familjen och de renar familjen lämnat bakom har det bra under tiden de är ensamma. En kväll dyker den unge mannen Pasjenka upp med en gåva, han lämnar henne en näverask med två vackra sidenband. I fullmånens sken smälter deras skuggor samman och outtalat vet de att de är ämnade för varandra. Ett giftemål i evenkernas kultur är inget som man bara ordnar, det handlar också om att stärka allianser och familjeband.

Ett brokigt band om renens horn  av Balajieyi är något så unikt som en berättelse skriven av en kinesisktalande evenk som lever i Mongoliet. Evenker är ett av de minoritetsfolk som lever som nomader och i författarens efterord beskriver hon sitt folk som ett jägarfolk med en stark kulturell sammanhållning och människorna är beroende av renen som de använder som lastdjur.  

På översättaren Anna Gustafsson Chens blogg Bokberget hittar jag mer information om författaren:
"Balajieyi Keradam föddes 1942 i ett renskötarläger djupt inne i skogarna bland Stora Hingganbergen i Inre Mongoliet. Hennes hennes mor Nara var de kinesiska evenkernas sista shaman. 1964 dog Balajieyis man och hon fick ensam uppfostra de fyra barnen. Dottern Ljuba och sonen Weijia är båda framstående evenkiska konstnärer. Balajieyi har tillbringat större delen av sitt liv i skogen tillsammans med sina renar. Först 2012, när hon drabbades av sjukdom, lämnade hon bergen. Hon samlar på evenkisk slöjd och konsthantverk, och nedtecknar sina minnen för att bevara kunskapen om de kinesiska evenkernas traditionella livsstil."

När jag nu läst klart så funderar jag över varför jag fascineras så av den här boken, det är nog så att känslan av att kika in i en helt annan sorts sätt att leva är det som kommer att stanna i mitt minne. Beskrivningarna av hur jägarna tar hand om sitt byte, mat och husgeråd, livet tillsammans med renarna och kalasandet vid bröllop ger mig möjlighet att uppleva något som jag aldrig tidigare mött. Samtidigt så kan man känna igen de allmänmänskliga känslor av glädje, hopp, förälskelse, avund och omsorg om sin nästa som förenar alla männsikor i alla tider. En mycket spännande roman som med sin starka känsla av närvaro i en plats och en kultur som inte är min får mig att googla!

Som av en slump så har nyhetsflödet den här veckan rapporterat en hel del om de olika renskötande minoriteter som finns runt om i världen. Detta kommer sig att World Reindeer Herders' Congress just håller på i Jokkmokk. Där samlas representanter för 24 olika folkgrupper som alla helt eller delvis försörjer sig på rennäring. 

lördag 19 augusti 2017

konfererandets sköna konst!

 
Jubileumsveckan inne på Kulturkollo fortsätter och en av de sakerna som jag tycker väldigt mycket om med vårt lilla kollo är när vi pratar böcker. Ibland pratar vi med många i Kulturkollo läser på FB (snart är det dags för Mina drömmars stad - missa inte!) och ibland så samtalar vi i kolloredaktionen om en bok. Det har vi gjort många gånger och Helena har sammanfattat så fint inne på Kulturkollo. Vår allra senaste konferens handlade om Ett litet liv - kika gärna in och se vad vi tänkte kring en av sommarens stora snackisar. 
 

anything is possible - ännu ett möte med Lucy Barton


Någonstans så var min kärlek till romanen Mitt namn är Lucy Barton så stark att jag inte ville släppa berättelsen om den utsatta flickan som växte upp i armod. Hon som fann en utväg genom böckerna och läsning och som lämnade sin barndoms samhälle för ett liv som författare i NY. Riktigt glad blev jag då över att hitta Anything is Possible som ljudbok på Storytel. Det är en novellsamling som tar vid när romanen tar slut. Som gemensam nämnare har de olika berättelserna i samlingen Lucy Bartons roman och i de olika texterna får vi möta vaktmästaren som lät Lucy läsa och värma sig i skolan ifred, kusinen som nu driver ett litet pensionat och förstås Lucy själv och flera av novellerna fyller i de luckor som man ändå kunde kännas fanns i romanen om Lucy Bartons liv. Den novell som fångar mig mest är nog den när Lucys bror Pete är huvudpersonen, han som stannat kvar i föräldrahemmet. Lucy har inte besökt det på många år och när hon är på bokpromotionsturné i Chicago så bestämmer hon sig för att besöka honom.
 
Jag vill absolut inte berätta för mycket om handlingen i den här novellen, eller i de andra som bildar en samling där texterna hakar i varandra så snyggt. Elisabeth Strout är en fantastiskt bra författare, hon är stilist och skriver med en knivskarp prosa. Inget överdrivet dramatiskt eller sentimentalt, inget ord för mycket utan bara riktigt bra texter. Ljudboken var dessutom inläst på en ganska bred amerikanska och det passade verkligt bra i den här skildringen av en småstads invånare, om nu romanen var en skildring av en människas liv sedd ur en människas perspektiv så är Anything is Possible ett kalejdoskop med röster från den nordamerikanska småstaden. De är antingen släktingar till Lucy Barton, eller så är de skolkamrater, bekanta till föräldrarna eller andra som kommer i kontakt med Lucy Bartons självbiografiska bok som hon blivit mycket berömd för. De bildar tillsammans en väv som ger en sällan beskriven bild av USA som är extra intressant nu när det USA som jag förknippade med Barack Obamas ledaskap alltmer försvinner ur fokus.  
 
Jag antar att den här samlingen snart dyker upp på svenska men vill man inte vänta på det så kan jag rekommendera uppläsningen på Storytel, lugnt och tydligt tempo och en mycket skicklig inläsare.
 
 

fredag 18 augusti 2017

den svavelgula himlen - Westö levererar!



Då är det äntligen recensionsdag för Kjell Westös nya roman Den svavelgula himlen. Alla som följer mig här på bloggen känner säkert till att jag är lite smått förälskad i denne man och det han skriver så tänk vilka förväntningar jag hade! Förväntningar som uppfylldes med råge. Nyanserade personporträtt, en dos nostalgiska tillbakablickar till en barndom som var i Instamaticformat, våndan över att skriva,  klassperspektiv och en helt uppslukande berättelse så snyggt disponerad och genomförd att man bara bländas. Jag läste i en intervju med Westö hos Selma stories att han arbetat mycket intensivt med sin nya roman: 

”En sån här idé till och den tar död på mig”. Jag kan skönja just det hårda arbetet genom texten. Den är så omsorgsfullt formad och orden så noggrant utvald att det blir snyggt, så snyggt. 
På resa i Helsingfors och ett personligt möte.
Mycket trevligt! 

I den nya romanen är Westö tillbaka i det Helsingfors som han skildrat i Drakarna över Helsingfors, Vådan av att vara Skrake, Där vi en gång gått och Gå inte ensam ut i natten och i viss mån så kan man finna små ledtrådar från de olika romanerna i den här senaste. Jag läste dem innan jag började blogga så tyvärr kan jag inte länka till texter men just de där blinkningarna gör läsningen mycket mycket fin. På något vis så binder Westö samman sina universum och staden Helsingfors finns där som gemensam nämnare. 

Den svavelgula himlen börjar i nutid, den etablerade författaren märker att det är någon spionerar på honom. Några dagar senare kidnappas den framgångsrika Stella Rabell och författaren bestämmer sig för att försöka skildra hur hans vänskap med syskonen Alex och Stella Rabell en gång startade och hur vänskapen påverkat hela hans liv på ett omvälvande sätt. Han hoppar tillbaka till den tid då det började. Då när han var 10 år och tron på framtiden var både fredlig och ljus. Pojken och hans far delade en optimism som i efterhand kunde tycka orimlig. 1969 var året då de för förstå gången skulle åka på sommarviste vid havet, fadern hade fått hyra ett enkelt torp och äntligen skulle det finnas tid för fiske och bastu. Strax innan sommarlovet tog slut så möttes han och Alex Rabell, rikemanssonen på godset på udden, och en udda vänskap växer fram. Så får man då följa de tre barnen in i ungdom och vuxenliv genom romanen och jag är ibland smått irriterad över de som skriver att en roman eller ett författarskap har en egen ton men precis det har Kjell Westö. Det är inte enkelt, det snirklar sig fram och tempot är emellanåt ganska lågt men allting blir perfekt tillsammans. Pojkens pappa älskar George Harrison och precis som i en perfekt pop-låt så är det helheten som förför. 



 




 
 
Kati Immonens konst passar så fantastiskt bra till den här romanen.  Hennes akvareller memorabilia är monokroma i regnbågens färger och liknar stora polariodbilder som vattenskadats. Alla motiven skulle kunna sitta i familjealbumet men vattenskadorna förvränger motiven och perspektiven, låter vissa detaljer framträda tydligt och annat kan bara anas - precis som barndomsminnen. 
 



söndag 13 augusti 2017

coffin road - Peter May

Coffin road är den smala vägen som går över ön i Yttre Hebriderna, den som man fordom bar sina kistor för att kunna begrava dem i jord på den annars karga ön. På en strand på ön Harris spolas en dag en man upp, han minns inte vem han är och hans minns inte varför han har hamnat i vattnet. Snart förstår han att han måste ta sig till en torr och varm plats för att inte frysa ihjäl och med en rejäl viljeansträngning går han mot ett hus han skymtar. En granne kallar honom mr Maclean, och inne i stugan väntar en hund som uppenbarligen känner honom. Han bor alltså här men vem är han och varför befinner han sig på en så avlägsen plats? I en ficka i en rock i stugan hittar han en karta där Coffin Road är utmärkt och han inser att det är där han måste börja leta.

Typ så börjar den här spänningsromanen och som alltid så vill man ju inte avslöja för mycket för att förstöra spänningen. Läs inte vidare om ni är känsliga för små minispoilers. Ett är säkert att Peter May i den här boken verkligen använder sig av den dramatiska miljön för att förstärk spänningen. Mer om det kan man läsa när Ulrica har intervjuat Peter May på Kulturkollo - läs absolut det inlägget! När jag läste den här helt fristående boken så tänkte jag på tre saker, det ena var att jag hela tiden återkom i tankarna till John Le Carrés The Constant Gardener. Den läste jag långt innan jag började blogga så inte går det att länka till något inlägg men den handlade också om mord, forskning och storföretag (nog avslöjat) och Coffin Road kändes lite som ett syskon till den. Btw The Constant Gardener blev en fantastiskt bra film och det skulle säkert Coffin Road också bli. Det andra som slog mig var att det är hett att skriva om bin, den här romanen tillägnas världens bin och sist av allt så längtar jag nu efter en serie av Peter May á la Svarthuset. Jag skulle vilja återkomma till karaktärerna och lära känna dem lite mer, inte kanske just de som presenteras i den här romanen men en ny Fin Macleod, det längtar jag efter. Eller varför inte fler böcker om just honom och hans liv på Isle of Lewis.

Inte Yttre Hebriderna men väl den minsta av Aran-öarna på västra Irland.
Inis Oírr. Otroligt kargt, vackert och väldigt långt västerut!
Klicka på bilden så att den syns i bra upplösning! 

lördag 12 augusti 2017

årets framsida - nu kan läsåret ta fart


#payitforward

Älskade Camilla @mindthebook hade gått lite smått bananas på Trisslotter under sin sommarvistelse på öjn. Vad göra när man har 27 stycken liggande i plånkan oskrapade? Jo, utlysa en #payitforwardtävling förstås! Vi gissade och hon skrapade så att de små grå korvarna yrde. 10 % av vinsten till den som gissade närmast över resp under den verkliga vinsten blev prissumma. Villkoret var att genast skicka vidare vinsten på något sätt #payitforward.

Och Jippi, jag vann!

Tack vare Camillas trissvinster och en liten summa från mig kan jag nu köpa ett skolpaket på IM.  Jag själv får gå till skolan och  börja jobba på måndag, med en liten gåva till IM så kan en flicka i Malawi göra detsamma. #payitforward 

fredag 11 augusti 2017

torsdag 10 augusti 2017

aktiv läskraft - Barbro Westlund

Aktiv läskraft är läsförståelsegurun Barbro Westlunds nya begrepp som hon vill lansera i diskussionen om hur elever kan utbildas till goda läsare. För er som hängt med i debatten så har Barbro Westlund varit mycket kritisk mot "en läsande klass" som hon menar tränar eleverna på att att använda lässtrategier på ett automatiserat sätt. ALK - att bli en reflekterande och kompetent läsare - handlar om så mycket mer.

Westlund påminner oss som läser om att läsning är en komplex förmåga och att den hänger tätt samman med språkförmåga. Läsningen består av en teknisk del (avkodning) som är nödvändig att befästa under de första åren i skolan och läsförståelse som man behöver tränas i under hela skolgången. Motivation och lust är viktiga komponenter och den metakognitiva förmågan hos eleverna är en nyckel till framgång. Hon påminner om att läsande och skrivande utvecklas i alla ämnen och att alla lärare på en skola måste arbeta systematiskt och aktivt med elevernas litteracitet.

Westlund har med sin nya serie om läsförståelse utgått från den numera klassiska Att undervisa i läsförståelse (2009) som jag skrivit om här på bloggen felar gånger tidigare. Den teoretiska grunden är densamma men i den här nya serien har evidensbaserade undervisningsmodeller speciellt anpassade till olika åldrar tillkommit. Jag har läst boken som handlar om hur man kan tänka och arbeta med elever i mellanåldrarna, det finns en bok som vänder sig till lågstadiet och en annan som vänder sig till högstadielärare och jag kan tänka mig att det här är utmärkta böcker att använda i fortbildning av en personalgrupp, på grundutbildning på lärarprogrammen eller i enstaka arbetslag där behov finns att stärka kunskapen om hur man utbildar starka och självständiga läsare.

Precis som i tidigare böcker så är Barbro Westlunds styrka att hon på ett tydligt och lättfattligt sätt knyter samman teori och praktik, det presenteras många olika undervisningsmodeller och hon understryker hela tiden lärarens möjlighet att göra skillnad. Oavsett elevernas socioekonomiska bakgrund, föräldrastöd eller hemspråk så kan alla elever utveckla en god läsförståelse.

Hela min bok är full av hundöron och snart blir där klotter i den också, jag skulle vilja sätta fart direkt! Inspirerande och handgriplig, tydlig och fullmatad med referenser för fortsatt läsning. Så ska det se ut! 

onsdag 9 augusti 2017

missa inte podden om Tove Janssons liv - lyssna!


nattmannen - Jörn Lier Horst håller stilen


Nu har jag läst/lyssnat på 7 deckare på 8 dagar. Det kan vara så att en viss mättnad infinner sig, det kan vara så. Vilket är synd för den stackarn som kom sist i maratonet blir nog inte lika entusiastiskt bemött som de första ... Just sayin'
Nattmannen av Jörn Lier Horst är egentligen en deckare av det snitt som jag gillar allra bäst. Den handlar om en ganska vanlig polis i en liten ort och som sidekick har han en journalist (som också är hans dotter vilket ställer till lite extra), den blandar relationer med brott och brottet är kopplat till samtida fenomen eller samhällsstrukturer. Så långt är serien om William Wisting och hans dotter Line    riktigt bra. 

I Nattmannen är det grå och kall november, dimman sveper in Larvik i en tjock filt och på väg till sitt arbete i bokhandeln vid torget får en kvinna syn på en makaber skulptur. Där sitter ett avhugget huvud på en påle och huvudet ser ut att tillhöra en mycket ung flicka. Så börjar den här boken och sedan får man följa polisarbetet parallellt med Lines arbete på VG, just den kombinationen av utredning av både polis och journalist gör att tempot hela tiden hålls uppe och upplösningen blir både spännande och lite oväntad. 

Nu till lite gnäll, först en känga till förlaget. Det är faktiskt trist att läsa den här serien i oordning. Privatlivet spelar ganska stor roll i de här böckerna och att det då hoppar i ordning i den svenska utgivningen stör mig. Man vet ju vad de spirande romanserna leder till, man vet ju vad som kommer att hända många år framåt i huvudpersonernas liv när man för länge sedan läst den åttonde delen långt före den femte ... 

Sedan något om språket, när jag hörde hur de pusslade ihop ledtrådarna ungefär för femtonde gången så tänkte jag att nja ... Något mer varierat kan man skriva om man tänker till och ni vet hur det är, börjar man lyssna efter något som man stör sig på så växer just det. Redaktörsjobb? 

Nu ska jag läsa något helt annat så att mitt deckaröra får vila. Har ni inte läst Jörn Lier Horsts deckare så tycker jag absolut att ni ska göra det, kolla upp så att de kommer i så bra ordning som möjligt dock :-) 

idag tipsar jag #dennadagenbok

tisdag 8 augusti 2017

äntligen plattvatten!

Det har blåst och blåst och blåst den här sommaren och längtan efter stilla lugn var stor. Så plötsligt händer det, inte sol (man kan ju inte begära allt här i livet) men väl bleke. Äntligen plattvatten!

Man vet att hösten närmar sig när bohusmarripsen blommar! 

Flerspråkiga elever - Jim Cummins

Jim Cummins sätter med den *blygsamma* undertiteln på sin alldeles nyskrivna bok - Effektiv undervisning i en utmanande tid -  ambitionsnivån högt. Han menar att det är av absolut största vikt att rektorer, lärare och alla andra som arbetar i skolans värld bestämmer sig för att använda evidensbaserad metoder i sin undervisning av flerspråkiga elever. 

Boken är uppdelad på två huvuddelar, den första innehåller en gedigen sammanställning av aktuella forskningsrön kring flerspråkighet från Canada, USA, Australien, Finland och Sverige och den fungerar bra som en teoretisk grund. Del två är mer praktisk och beskriver samt ger exempel från verksamheter varit framgångsrika och där elever fått förbättrade resultat genom genomtänkt och språkinriktad undervisning.  

Jag skulle valt ordet utbildning i stället för undervisning i rubriken eftersom undervisning för många fortfarande signalerar att det är något som ska läras ut - teach - friställt från att lära in - learn. Jim Cummins bok handlar om hur de två hänger tätt tillsamman och en av hans huvudteser är att skolans rum måste vara präglad av de elever som befinner sig där. Med respekt för allas olika kultur, religion och språk måste relationer byggas mellan de vuxna och eleverna. Lärmijöer präglade av respekt för varandra och där olika språk existerar sida vid sida spelar en avgörande roll för elevernas studieresultat. Han pekar också på det faktum att pedagogerna, både som individer och i ett kollegium, har stor möjlighet att utforma en undervisning som speglar sina egna personligheter och samtidigt ligger i linje med vad aktuell forskning  menar.

Några sådana hållpunkter kring effektiv och framgångsrik undervisning som sammanfattas i slutet av boken är:

  • koppla undervisningen till elevernas liv
  • bekräfta eleverna identiteter
  • uppmuntra eleverna och få dem engagerade i aktivt läsande och skrivande i alla ämnen
  • uppmuntra eleverna att använda och utveckla sina flerspråkiga förmågor
  • stötta förståelsen av innehåll med hjälp av bilder, undervisning i läsförståelsestrategier osv
  • ge eleverna tillfällen att använda språk effektivt för att nå sina kunskapsmässiga och personliga mål
Cummins menar att inget av det som nämns ovan är omöjligt att genomföra, det kostar inte något extra och det är de undervisande pedagogerna som genomför förändringen. I min examensuppsats på speciallärarprogrammet så skrev jag just om det här ämnet och Jim Cummins var en flitigt använd källa där. Jag måste erkänna att jag har svårt att förhålla mig kritisk till den här bokens innehåll eftersom den i mycket bekräftar just det som jag själv försöker lyfta fram i min yrkesroll. Med risk för att jag är något för positiv i mitt omdöme, man kan ju hamna i sin bubbla och bli aningen enögd, så tycker jag att det här är en riktigt bra bok som jag hoppas kommer att användas på många lärarutbildningar. Undervisningen av flerspråkiga elever är inte bara svensklärarna eller speciallärarnas angelägenhet, det är alla lärares. 

Jag hoppas verkligen att den blir läst av många verksamma och blivande lärare det är en gedigen forskningssammanställning och det är praktiskt att kunna få så mycket i samma volym. Jim Cummins är dessutom mycket generös med referenser. Vill man sedan läsa vidare i rapporter och avhandlingar så finns där mängder med förslag på fortsatt läsning. Måhända kunde det varit något fler praktiska exempel med, jag tänker att den då skulle varit ännu mer användbar på lärarprogrammen, men det är en randanmärkning. 

Riktigt angelägen, mycket intressant och viktig läsning att bära med sin in i höstterminen.   

måndag 7 augusti 2017

en sopskyffel full av björkfrö - vardag närmar sig



Efter gårdagens nästanstorm var det lilla huset här på västkusten fullt av björkfrön, det är ett säkert tecken på att vardagslivet med arbetsliv närmar sig. Sopskyffeln blev full av frön efter morgonsopen och jag har snart läst klart två böcker som jag hoppas kunna inspirera med under terminen som kommer. Så ett frö eller två för att tillsammans med lärarna navigera mot en undervisning som hjälper eleverna att utveckla sitt språk och sin läsförståelse. Återkommer med längre texter!  

och blomstren dö - Rebecka Edgren Aldén

"Allt kött är hö och blomstren dö
och tiden allt fördriver"

så lyder strofen ur psalmen En vänlig grönskas rika dräkt som gett namn åt Rebecka Edgren Aldéns alldeles nyutkomna spänningsroman Och blomstren dö.

Mitt i högsommartid kommer Gloria och Adam till den lilla skärgårdsön för att fira ett par veckors skön semester. De har nyligen blivit ett par och vistelsen skall bli Glorias första möte med sin kärestas familj. Hon bävar lite inför mötet eftersom hon och Adam har helt olika bakgrund. Adam har tillbringat alla sin somrar på det stiliga sommarstället och både hans bror med familj och hans mor väntar på att få möta Gloria. De känner till henne sedan gammalt, hon bodde nämligen på ön några somrar under sin tonårstid när hennes mor var del av ett feministiskt kvinnokollektiv som allmänt benämndes som hippies. Kommer Gloria att kunna passa in i Adams familj? När sedan en av tjejerna från förr, Johanna, hittas mördad bakom det före detta kollektivets hus så väcks minnen från förr. Vad hände egentligen då för snart 20 år sedan?

För mig är de flera spår som är spännande att reflektera över i den här romanen. Ett är förstås klassperspektivet och med vilka olika ingångsvärden vi tar oss an våra liv. För Gloria som är uppvuxen med en ensamstående mamma så är kvinnor kan, jämställdhet och oberoende självklarheter men i Adams familj är det mer traditionella värden som gäller. Materiell välfärd kanske inte gör människan lyckligare, bara mer misstänksam? För Gloria så är behovet av att försöka höra till så starkt, hon är uppvuxen utan syskon och vill ha en familj med man och barn men vad är hon villig att betala?

Sedan tänker jag på hur det skapar en särskild nerv i och med att handlingen utspelar sig på en ö. Det är ett slutet rum och oavsett vad människorna som lämnat ön upplevt så tar de snabbt tillbaka sina roller när de kommer tillbaka. De personer som inte lämnat ön och stannat kvar blir som symboler för något beständigt och när förändringar sker så rubbas liksom hela jämnvikten. Jag läste/lyssnade på den här boken i ett sjok bland andra deckare som var aktuella på Crimetime och jag förundrades över hur olika en spänningsroman kan se ut. Rebecka Edgren Aldén skriver i mitt tycke mycket bra samtida texter om relationer, det skulle vara spännande om nästa roman blev helt utan brott. Blir det månne en roman om Glorias fortsatta liv? Hoppas det!



söndag 6 augusti 2017

hetta - följ med till en småstad i Australien

Mitt deckarläsande fortsätter och nu är det dags att åka till Australien. Hetta  av Jane Harper är en spännande roman som börjar med att Aaron Falk kommer tillbaks till sin uppväxtort. Han skall gå på sin barndomsvän Lukes begravning. Luke, hans fru och deras lille son har hittats döda och alla antar att det är den svåra ekonomiska situationen som fått honom att döda sin familj och sedan ta sitt liv. Lukes föräldrar är inte lika säkra och de ber Aaron att stanna några dagar för att gå igenom gårdens ekonomi, han är ju polis med kompetens om ekonomiska brott och kanske kan han hitta någon ledtråd. Den unge polisen på orten och Aaron börjar nysta i vad som kan ha hänt, samtidigt så inser Aaron att den hemlighet som han och Luke delat i tonåren är på väg att avslöjas.
Greppet med att låta en polis resa tillbaka till sin uppväxtort och där konfronteras med både det som man lämnat och det som finns kvar har blivit allt vanligare och jag tycker ofta att det fungerar. Polisen Aaron Falk har en mycket speciell uppväxt i den lilla orten Kiewarra och när han återvänder så måste han konfrontera både sig själv och reflektera över sin uppväxt, det gör den här spännande kriminalromanen till något extra. Sedan är det förstås miljöerna, den extrema hettan i out-backen i Australien och skildringen av den lilla ortens bar som attraherar alla sorters människor gör att det känns lite annorlunda mot den där vanliga europeiska deckaren. Jane Harper är en av de författare som besökt Visby i veckan och Enligt O har en text om seminariet där.  Det verkar som att det kommer fler böcker med Aaron som polis och det ser jag fram emot. Spännande och drivet berättande i en annorlunda miljö, människor man bryr sig om och en lokal polis som kan bli en riktigt bra sidekick. Det blir bra!

lördag 5 augusti 2017

grattis till Lina Bengtsdotter!



Grattis Lina Bengtsdotter till det välförtjänta priset Specsavers Award! 



repris från tisdag 27 juni 2017

Annabelle - Lina Bengtsdotter


Annabelle av Lina Bengtsdotter är en riktigt lovande deckardebut som ger läsaren så mycket mer än en kriminalgåta att lösa. I Gullspång bor den unga flickan Annabelle, hon är sjutton och på väg mot vuxenlivet. Hon räknar ned till studenten då hon äntligen skall kunna lämna den lilla instängda håla som hon bor i. Hon pluggar för framtiden och festar hårt med kompisar däremellan och en juninatt kommer hon inte hem. Snart förstår hennes föräldrar att något hänt henne. Den lokala polisen får hjälp av Missing People och specialstyrkan NOA från Stockholm kallas in. Har Annabelle blivit mördad? 

Till Gullspång kommer så kommisarie Charlie Lager, och för henne är det inte lätt att ta sig an just det här fallet. Hon lämnade själv orten som tonåring och har aldrig återvänt. När hon nu tvingas göra det så måste hon också konfrontera sina minnen av en barndom som hon i många år försökt att förtränga. Trots alkohol, tabletter och för mycket hårt arbete har hon inte lyckats glömma och resan tillbaka blir också en resa tillbaka i tiden. Till Lyckebo, med körsbärsskogen, sjön och mamma Betty. 

Lina Bengtsdotter skildrar det lilla samhällets psykologi så förtvivlat väl, det gör ont i mig att läsa. Troligen för att jag på många sätt känner väl igen mig både i Charlies och Annabelles situation, i små samhällen runt om i landet står ungdomarna samlade kring kiosken och tristessen dämpas med alkohol, hierarkierna är tydliga och drömmarna leder alltid, alltid bort. Ibland ger skola och litteratur en utväg men viktigast av allt är att jobba och tjäna pengar så snart som möjligt. I min egen klass 9 var det fler än hälften som slutade att skolan efter nian, det fanns jobb för alla. Jag själv var en av de få som läste en treårig teoretisk linje och tog studenten. Gullspång är i all statistik en av de fattigaste kommunerna i södra Sverige, låg utbildningsnivå, höga ohälsotal och inte oväntat ett stort stöd för SD. En flyktingförläggning skymtar förbi i den här romanen, kanske kan man gissa att det dyker upp fler brott i trakten som behöver förstärkning från Stockholm?

Likt Ninni Schulmanns reporter Magdalena Hansson som återvänder till sin hembygd efter jobb och utbildning i Stockholm kan Charlie Lager i framtiden ta sig an ett antal brott, om det är tänkt att bli en serie vill säga. Hoppas det, jag kommer att läsa nästa del! 

swede hollow - en roman som ger perspektiv

Swede Hollow  är en roman som ger nya perspektiv och påverkar min bild av emigrationen till Amerika på ett fundamentalt sätt. Det är oftast de som lyckades väl i det nya landets berättelser som vi hör, som skildras i litteratur och bilden av den svenske emigranten är hederlig, arbetsam och kunnig. I Ola Larsmos roman så använder han den otillgängliga dalen i St Paul, Minnesota som exempel. Där bodde fattiga svenskar i slumliknande förhållanden under mer än 60 år. Han försöker vidga vår bild av emigranten och dess öde och hans gedigna efterforskningar har inte varit enkla. Det finns mycket lite dokumenterat kring de mer än 1000 svenskar som bosatte sig i dalen och området sågs som en skamfläck i stadens historia. På femtiotalet brändes alla bostäderna och en park anlades. De källor som finns är domar för olika brott och enstaka nedtecknade berättelser. De boende var inte alltid skrivkunniga och de var inte folkbokförda, få kunde engelska och barnens skolgång var bristfällig. Allas arbete behövdes och tidigt gick barnen med och städade hos välbeställda svenskar eller började arbeta på fabrikerna. Kanske är det inte så konstigt att man inte ville kännas vid sin uppväxt i den beryktade dalen som befann sig bokstavligen på samhällets botten.

Larsmo har vävt samman de berättelser om dalen som han hittat i sina efterforskningar och skapat en roman. Fiktionens drabbande kraft slår till rejält och människoöden som man inte kan värja sig för rullas upp allt eftersom.

Romanen börjar så med att den lilla familjen Klar med sina tre barn bestämmer sig för att emigrera, de går ombord på fartyget som skall ta dem till New York och ett nytt liv väntar. På fartyget möter de en grupp svenskar som de kommer att hålla ihop med resten av livet. En av familjerna har en bror som bor i St Paul, Minnesota och brodern berättar att där går det lätt att få arbete på järnvägen och hus finns att få precis bredvid. Efter en hård första tid i New York bestämmer sig familjen Klar att följa efter de andra till St Paul och så börjar livet där tillsammans med den driftiga Inga, änkan Lundgren med son och ytterligare ungefär 1000 andra svenskar. Livet i slummen är hårt och smutsen är omöjlig att hålla ifrån sig, drömmen om att en gång kunna flytta upp i staden och få en adress är ständigt närvarande. Det finns en solidaritet inom gruppen och de hjälps åt för att behålla sin värdighet men det är inte enkelt. Kriminalitet och sjukdom finns runt dem och knappt den svenske pastorn i svenska kyrkan vill besöka familjerna.

Inga är den av svenskarna i romanen som tar sig fram, hon skapar kontakter och hittar jobb åt sina landsmän. Det är sekelskifte och nymodigheter som elektricitet och telefon finns i staden, men förstås inte nere i slummen i Swede Hollow. Där hänger dassen över floden där man också hämtar sitt dricksvatten och avfall samlas i högar. Vintern är kall men vilsam eftersom då täcks allt med snö och stanken försvinner. De fattiga människorna som lämnade Sverige med drömmen om ett bättre liv fortsatte att vara fattiga, den som inte arbetade kunde inte äta. Ola Larsmo berättar om migrationens hårda villkor på ett sätt som jag inte tidigare läst, det här är en både viktig och vacker roman som jag hoppas att många, många läser. Jag lyssnade och läste på Storytel, den finns som pocket och förstås på landets bibliotek.

Låna, läs, lyssna!

Ola Larsmo kommer till bokmässan i höst och jag ska verkligen försöka lyssna till honom där!


fredag 4 augusti 2017

vit syrén - ännu en deckardebut

Vit syrén av Cecilia Sahlström är första delen i en ny deckarserie där kommisarie Sara Vallén leder en grupp poliser i Lund. Det är skolavslutningstider och i stadsparken hittas en ung flicka brutalt skakad och stympad. I handen har hon en kvist av en ovanlig vit syrén och trots att hon lever när hon hittas av kompisen Johannes så kan hennes liv inte räddas. Eftersom Johannes är Saras son så plockas hon bort från utredningen men hon kan inte släppa fallet, hur kan man skada en ung flicka så. Vem gör något så grymt?

Deckare där barn och ungdomar far väldigt illa tycker jag personligen är svåra att läsa, man blir liksom bara så ledsen på vuxenvärlden som inte gör det den ska. Man ska kunna lita på vuxna och att de vill en väl, det är liksom grundöverenskommelsen. Såhär i första boken så kan jag tycka att karaktärerna blir väl grunda för mig, man får inte lära känna poliserna mer på djupet och för mig kan det verka lite osannolikt att en fullt handlingskraftig och kompetent poliskommissarie har så svårt att sätta gränser i sitt privatliv men vad vet jag?

Sedan måste jag säga att miljöerna i Lund gör sitt till för min upplevelse av den här boken. Någonstans blir kontrasterna mellan medelklassflickorna på Plommonvägen (där min dotter faktiskt bott så det blir personligen nära)  och de som inte har de lika tryggt och ordnat extra tydliga i en liten universitetsstad som Lund. Det här var en typisk lyssna och pyssla med annat samtidigt-bok för mig. Intrigen är spännande och engagerar men man måste inte koncentrera sig allt för hårt, perfekt sällskap för diskandet, strykhögen eller dammsugningen alltså!