tisdag 19 september 2017

det var bättre förr ...



Tro nu inte att jag har blivit en sån där lärare som bara pratar om att det var bättre förr ... För det var det inte. Inte allt. Men en sak som jag plockat fram ur de allra djupaste gömmorna är bokstavslådor,  ni vet lådor där varje bokstav har ett fack och där versaler står på en sida och gemener på andra sidan kortet. Vokalerna är förstås röda och konsonanterna svarta och de är perfekta när man arbetar med små elever som har svårt med att knäcka koden. Vi jobbar med fonomix och sjustegsmetoden i en blandning, sedan fyller jag på med bilder från Salminens läsebok från 70-talet som vi samtalar om, olika appar som bornholmslek och så de kära gamla lådorna. Läsa och skriva hör ihop och att forma bokstäver för hand med svag motorik tar alldeles för mycket kraft. Då är de här snart 50 år gamla hjälpmedlen fantastiska! 

måndag 18 september 2017

nu börjar uppladdningen

Från och med idag så ägnar vi två hela veckor 
åt bokmässan i Göteborg inne på Kulturkollo.se 

söndag 17 september 2017

en trio med böcker som problematiserar det där med pengar ...



Det senaste året har jag nu läst tre böcker som diskuterar det där med konsumtion, vad det gör för självkänslan att konsumera och hur det känns när man inte kan köpa det man behöver. Läs gärna mina tankar om Tjockdrottningen, Jag har inte råd och Fattigfällan.

Tre olika skildringar, tre helt olika böcker med det gemensamt att de vill få oss att tänka till kring yta, pengar och ekonomi. Och behovet att bli bekräftade. 

Cartlandoskulden tagen - vad gör man inte för ett kryss på en bingobricka?

Så var då min Barbara Cartland-oskuld tagen, vid 50 års ålder. Något för sent i livet kan jag konstatera. På bara några minuters lyssning av del 174 i Barbara Cartlands eviga samling så är jag förflyttad till min mormors tidningshög, då någon gång på sjuttiotalet när jag läste allt jag kom över. I Allas fanns det följetonger som man kunde plöja om man hade en hel tidningshög, och det hade min mormor. Klippdockorna var förstås det bästa men näst bäst var kärleksnovellerna, och det var en bra ingång till vuxenböcker. Tydliga karaktärer, lätt att förstå dramaturgin. Kärlek med förhinder, gärna lite farligt sådär med en adelsdam och en man från folket. Romantik och Månsken och kyssar. Så också i den här boken som utspelar sig i Grekland. Den engelska arvtagerskan Athena reser till Grekland för att gifta sig med en grekisk prins, så möter hon den vackre Orion, rövas bort av en skurk som inte är intresserad av några pengar utan bara vill åt hennes kropp, ond bråd död och återförening med Orion, lycksalighetens himlar, extatiska höjder och en pulserande tomhet. Typ så. Om det kan kvalificera sig in som tandsnusk ändå är tveksamt men nu kryssar jag helt drastiskt den rutan i bingot och känner mig nöjd med att återvända till ordinarie läsning ... 

lördag 16 september 2017

barnböcker från fler hörn än vårt


Idag bjuder Kulturkollo på flera fina intervjuer med tips på barnböcker från Afrika och Asien. Jag kan inte låta bli att slå ett slag för förlaget Hjulet  som med sin stora utgivning av barnböcker gör en fin kulturgärning. Jag har många elever som flyttat hit från Afrikanska länder och särskilt i arbetet med litteratur så är det fint att kunna bjuda böcker från många olika kulturer. 

Mina favoriter är John Kilakas Färsk fisk och Förtrollad frukt! 

jag har inte råd: sorrow nr 5



Läsningen av Jag har inte råd: Sorrow nr 5 av Marcus Stenberg är lite komplicerad för mig, å ena sidan så är Marcus text utlämnande på ett sätt som gör ont i hjärtat och å andra sidan så diskuterar den konsumtionssamhället på ett sätt som är skarpt, intelligent och klarsynt. Djupt personligt och mitt i samtiden på en gång - kan det blir bättre?

Nej, objektivt inte men så är det det faktum att jag, på ett ytligt plan, har känt Marcus i flera år. Jag är en perifer del av den där bokbloggarmaffia som han beskriver som det gäng där han gärna vill hänga och med det sagt så blir boken så personligt drabbande för mig att jag nästan förbiser den välformulerade analysen av samtiden. Vilket är synd för den här berättelsen är mer än bara Marcus, mer än bara storyn om en kille som är drygt trettio och som trots en lång högskoleutbildning har svårt att försörja sig. Han jobbar deltid på en bokhandel och han tar så många konstnärliga uppdrag som han bara kan men pengarna rinner ut lika fort som de kommer in. Ångesten som följeslagare och svårigheten att sälja sig själv på en marknad där alla verkar så lyckade, så framgångsrika.

Marcus text är utformad om en dagbok, den startar med att han krasst inser att han inte har råd. Han har stora ekonomiska problem och tröstshoppar på nätet, finansierar sin samlarvurm med SMS-lån och mår extremt dåligt när han inser att hans beteende har gjort att han hamnat nära kronofogden. Han bestämmer sig för att ta ett köpfritt år och startar en blogg. Bloggens texter har vi kunnat läsa allteftersom och det är bloggen som är stommen i boken, sedan märker jag att en del är modifierat annat är tillagt för att boken skall fungera just som bok. "Du är vad du äger" är en grundläggande tanke som det liksom cirkulerar kring, det är det du kan konsumera som definierar dig och vad blir man för en typ när man inte konsumerar längre? Visst kan man sova naken om man har Chanel no 5 att luta sig på men om det är billigaste tvålen från Överskottslagret?

Jag erkänner villigt att det är oerhört ångestfyllt att skriva en text om den här boken. Jag vill göra boken rättvisa. Den förtjänar en plats i debatten, den tillför något som är svårt att formulera, en uppriktighet bortom sociala mediers vackra fasader och en sårbarhet i önskan om att bli bekräftad som många kan känna igen sig i. En konkret sak som min läsning ledde till var att jag genast avföljde ett antal människor i mitt flöde. Jag är less på att se de skrytsamma uppdateringarna och den vackra ytan, fiskandet efter likes och kommentarer och odlandet av en persona som inte alls stämmer med verkligheten.

Ett konto som jag absolut inte avföljer är Marcus, modiga människa!

fredag 15 september 2017

bokcirkla med oss!

Exakt två veckor kvar tills vår frukostbokcirkel på bokmässan!
Än finns det platser kvar, förlaget bjuder på frukost och författaren
Helena Thorfinn deltar i vårt samtal!
Anmäl dig till info@kulturkollo.se

onsdag 13 september 2017

kulturkollos utmaning uppmuntrar att tipsa om barnböcker bredvid och bortom



För mig är en riktigt bra barnbok en bok där det finns mycket, mycket att samtala om. Den där språket utmanar litegrann och där frågor som barn ibland funderar på finns där som en självklarhet. Jag har genom åren undervisat mycket med hjälp av fina bilderböcker och det finns inget som man inte kan undervisa om med utgångspunkt i en bra bok (nästan ...). Några av mina favoriter genom åren är:








Klickar ni på länkarna så kommer ni till ett inlägg som beskriver lite mer.

PS. Våga pröva bilderböcker på mellanstadiet! 


man booker har gallrat ut till sin korta lista



4 3 2 1 by Paul Auster (US) (Faber & Faber)
History of Wolves by Emily Fridlund (US) (Weidenfeld & Nicolson)
Exit West by Mohsin Hamid (Pakistan-UK) (Hamish Hamilton)
Elmet by Fiona Mozley (UK) (JM Originals)
Lincoln in the Bardo by George Saunders (US) (Bloomsbury Publishing)
Autumn by Ali Smith (UK) (Hamish Hamilton)

Av de som hamnade på Man Bookers korta listan så har jag läst två, Exit West är fantastisk läsning i migrationsdebatten och Vargarnas historia vacker och poetisk med en moralisk twist. Ska jag vara ärlig så är jag inte så sugen på de andra fyra. Paul Austers är en tegelsten och Ali Smith är bra men ofta lite för pretto för mig. Nja, vet inte om jag läser fler av de nominerade. Är det någon av böckerna på den korta listan som lockar er andra? 

måndag 11 september 2017

om getter och får och hemligheter en riktigt varm sommar

Problemet med får och getter är veckans bokbubblarbok och jag tänkte kanske att det skulle kunna vara en bok för mig. Till förstone har den några gemensamma drag med Maggie O'Farrells Sommaren utan regn och det var ju en bok som jag tyckte mycket om. Det utspelar sig i en villaförort, det är sommaren 1976 då hettan nästan driver både folk och fä till vansinne och de båda romanerna inleds med att någon försvinner. Men det som skiljer de båda romanerna åt är att Problemet med får och getter har den tioåriga Gracie som berättarröst. Någonstans där i de magiska tänkandet och det naiva sättet att se på världen förlorar Joanna Cannon mig.

Hela området undrar vad som egentligen hänt med Mrs Creasy och Grace och vännen Tilly bestämmer sig för att rådfråga Gud för att få en ledtråd till vart hon tagit vägen. Gud finns ju överallt och det är väl helt enkelt bara att leta, under tiden de rör sig i grannskapet och observerar både platser och människor så funderar de också på vilka av medmänniskorna som är får eller getter. Vilka av grannarna hör till flocken som faktiskt kommer att hamna i himlen? Är det så enkelt som man tror från början att man bara kan sortera in dem?

Det finns delar av den här romanen som jag tyckte mycket, mycket om och det är oftast små delar av en mening. Tyvärr har jag lyssnat (den engelska inläsningen var riktigt bra!) så jag kan inte bjuda några citat men alla de där vackra vändningars som är minnesvärda i små doser blir alldeles för många. Ordmassorna som väller fram och alla de människor som strömmar förbi är inte i min smak. Det blir ett lågt betyg från mig på torsdagens bokcirkel. Nu ska det bli spännande att se vad de andra tyckte.




söndag 10 september 2017

samtal med vänner - kärleksroman i tiden

Samtal med vänner av den irländska debutanten Sally Rooneys succéroman som jag läte i nästan ett enda svep under gårdagen. Rooney är född 1991 och utbildad på Trinity College, Dublin. När hon i början av boken låter sin huvudperson (och alter-ego?) Frances sätta sig ned i biblioteket och skriva sin inlämningsuppsats så kan jag precis se miljöerna framför mig. Det kändes fint, för annars så inser jag att det här är en roman för en helt annan generation än min.

Francis är en hyperintelligent ung kvinna som studerar litteratur, arbetar på en litterär agentur, uppträder med egna dikter på spoken-word scener och har en före detta flickvän som sin bästa vän och scenkompanjon. När Bobbi och Francis uppträder så blir de kontaktade av en känd fotograf som vill göra ett reportage om dem, snart är de båda unga flickorna hembjudna till Melissa och hennes skådespelarman Nick. Så börjar romanen som utvecklar sig till en stark berättelse om kärlek och beroende, vikten av vänskap och samtidigt friheten att kunna skapa och skriva och det svåra att närma sig vuxenvärlden utan att tappa bort sig på vägen. Det som börjar som en flirt mellan Francis och den mer än 10 år äldre Nick blir snart något mer, något annat och den berusande känslan av förälskelse och begär blandas med tankar av skuld. Han är ju en gift man, och vad tänker egentligen Melissa och Bobbi om allt som händer? Vad har Nick för anledning att bry sig om henne?

Samtal med vänner är den passande titeln på den här tempofyllda romanen, den består till stor del av rappa dialoger som studsar mellan människorna och en hel del av texten är uppbyggd av SMS, chat-konversationer och mejlväxlingar. När man inte kan tala med den man har framför sig så kan man alltid skriva. Tala i telefon gör man bara undantagsvis och med sina föräldrar, typ. Igenkänning på det.

I år kommer ett helt gäng irländska författare till bokmässan - en av dem är Sally Rooney, det ska bli spännande att lyssna till henne där!


lördag 9 september 2017

tjockdrottningen - längtan efter likes

Välkommen till Biggest Looser VIP - programmet där du får följa deltagarnas resa mot ett hälsosammare liv!

Så lät det i veckan när nya omgången drog igång och då landar Moa Herngrens Tjockdrottningen så fantastiskt bra rakt ned i verkligheten. Herngren har sett en del Biggest Looser, det kan man märka i det rasande eleganta (för att travestera ett annat program som jag också ser) sättet som hon gestaltar det speciella livet som uppstår i en så helt bisarr situation som en bantningsåpa är. Varje gång PT:n i BL säger "kämpa gumman" så kommer fnisset farande.

"Hälsoresan" - det vill programledaren Johanna att det nya programmet skall heta. Hon är desperat efter att nytt jobb, hennes livsstil kostar mer än vad hon har råd med och ett program om hälsa är kanske en väg att att bli en av de där eftertraktade mediapersonligheterna? Att arbetsnamnet är "Du är vad du väger" förtränger hon in i det sista, också det faktum att hon själv inte alls var förstavalet som programledare. I alla mallade koncept, oavsett de heter Lyxfällan, Arge Snickaren eller Hela Sverige bakar så är inte programmet bättre än dess deltagare. Det vet redaktören Camilla som är satt att leta fatt på medverkande till den nya såpan. Hon hittar några mediaintresserade personliga tränare som vill promota sina nya träningsböcker och när hon får höra om Annie Ek, en ung kvinna som väger runt 200 kilo så bestämmer hon sig. Henne måste de ha med i programmet som ska spelas in på en herrgård utanför Stockholm. Just den biten hur Camilla nästlar sig in hos den ensamma och folkskygga Annie var den som gjorde allra ondast i mitt hjärta. Herngren är rasande skicklig när hon gestaltar behovet av att bli sedd, behovet av att få bekräftelse på att man duger och har en plats.

Målet är att göra TV som säljer annonser och får spons, så enkelt är det. Så cyniskt är det. Om människor blir exponerade på ett sätt som de aldrig kunde förutse så får de skylla sig själva. Typ.

Längtan efter likes, längtan efter att få den omedelbara bekräftelsen. Behovet av att shoppa en yta som skal och vara bäst på sitt jobb - allt det där kan säkert många identifiera sig med och jag tycker att Herngren har lyckats mycket bra med att problematisera utan att skriva någon på näsan. Dessutom underhåller hon på ett sånt där sätt att man fnissar och sedan skäms lite. Inte har väl jag fördomar mot tjockisar? Inte är väl jag sådär ytlig? Inte köper väl jag en ny kultutantsklänning till mässan för att ha som skal? Inte skriver väl jag på den här bloggen för att få likes?

Eller?


torsdag 7 september 2017

höstbingo!

Spelar lite bingo den här hösten!
Brickan hittar man i gruppen Höstbingo på FB och syftet är 
förstås att läsa en massa bra böcker, tipsa varandra och umgås runt läsningen.
Kul aktivitet, men jag tror inte att det blir en endaste rad för mig ...


onsdag 6 september 2017

våldets historia - jag saknar något!

Våldets historia av Édouard Louis är en så snygg roman så att jag nästan inte läser klart. Jag kan se skicklighet och understundom briljans men också en distans som skrämmer bort mig som läsare. Kliniskt och med en tydlig agenda vill Louis berätta historien som han tycker sig ha berövats. Den då han en julaftonskväll blev våldtagen och nästan mördad. Det är en oerhört dramatisk och traumatisk händelse som han tvingas att berätta om och om igen, för poliser, för vårdpersonal och för sin familj. För varje gång han berättar så blir upplevelsen allt mindre hans egen och i den känslan har han skrivit den här självbiografiska romanen.

Berättarrösten är hans systers och kanske är det så att det bidrar till distansen, författaren låter någon annan berätta om händelsen som så genomgripande förändrade hans liv. En syster som lever kvar i den arbetarklass som författaren lämnat och som lägger sitt erfarenhetsraster ovanpå hans upplevelse. Membranet klass, kön och utbildning lägger sig emellan läsaren och författaren och jag vet inte om jag gillar just det greppet. Hur som så kommer jag inte riktigt nära och det saknar jag. I debuten Göra sig kvitt Eddy Bellegeule var det ynnesten att få följa med in i pojkens huvud som var en av läsupplevelserna och det var fint.

Samtidigt så kan jag förstå Louis behov av att hålla den här romanen med sitt våldsamma innehåll en bit ifrån sig. Han berättade på Louisiana att han egentligen hade börjat skriva på en kärleksroman, men sen kom övergreppet och han var tvungen att byta spår. Jag är nu väldigt nyfiken på hur en kärleksroman skulle te sig i Louis tappning. Analyserande och intellektualiserande á la Lena Andersson? Hoppas den kommer snart för nu önskar jag lite lycka åt författaren och hans alter ego.

Missade ni babel så rekommenderar jag att ni tittar. Inte bara Édouard Louis utan Kjell Westö också!

tisdag 5 september 2017

exit west - Mohsin Hamid

Exit West var en sådan där roman som liksom bara trängde sig före i läskön. Jag blev så glad över att läsa att Mohsin Hamid skulle komma till Stockholm Literature i oktober så jag kunde inte vänta på svensk översättning som väntas i oktober. Engelsk ljudbok blev det och som jag njöt! Fantastisk uppläsare och en berättelse som fångar från första meningen.

Inbördeskriget har kommit till landet och Nadia och Saeed möts av en slump. Två unga människor som finner kärlek i första ögonkastet och som till en början försöker forma sig en framtid i hemlandet. Reglerna som styr människorna i landet blir allt mer omfattande, övervakningsdrönarna hoovrar över staden och snart stängs både vatten och elektricitet av. Endast flykt återstår, de två och Saeeds far behöver ta sig till en säkrare plats. Mannen som vaktar de hemliga dörrarna har bara två biljetter att sälja. Att lämna kvar sin far för att själv få en framtid gör ont i Saeed men han väljer att resa tillsammans med Nadia. Resan i sig blir inte lika strapatsrik som för många flyktingar i verkligheten eftersom Hamids värld är utrustad med dörrar som man går igenom och så är man framme på sin destination, men livet som flykting på den grekiska ön och sedd i London är nog så omtumlande. Kärleken är inte enkel, förutsättningarna för livet tillsammans förändras och inget är sig likt.

Jag var helt enkelt totalt uppslukad av den här romanen - sällan har jag läst en så bra bok om migration. Den landar mitt i min vardag samtidigt som den ställer oss de allra största frågor. De om kärleken, identitet och drömmen om en framtid i fred och frihet.

Har ni missat Mohsin Hamids författarskap så har ni något alldeles extra framför er. Jag har läst och skrivit om Nattsvärmare, Den ovillige fundamentalisten och Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien - läs gärna mina texter och läs Exit West. Det är kanske hans allra bästa hittills!

Hela programmet för Stockholm Literature hittar man här! 

cirkla med oss!


Vår nästa bok i Kulturkollo läser är den aktuella samtidsromanen Den som går på tigerstigar av Helena Thorfinn. Vi pratar om den i vår FB-grupp och som en bonus så får vi chans att livebokcirkla med författaren på bokmässan! Hoppas att många vill läsa, prata och kanske komma till live-bokcirkeln! 



söndag 3 september 2017

kvällens babel - några länkar!

Dagens babel var extra intressant för mig eftersom jag läst tre av de fyra aktuella författarna och just nu funderar jag som bäst på hur jag ska formulera mig kring Édouard Louis Våldets historia. Inlägg kommer här på bloggen, snart. Ska bara tänka lite till först! Göra sig kvitt Eddy Bellegeule  har jag skrivit om om någon vill klicka sig vidare.

Kjell Westös romaner har jag läst alla och min text om Den svavelgula himlen hittar man här, han är ju en favoritfavorit som jag ständigt återkommer till och tipsar om. Han kan skildra människor så levande och barndomskapitlet i den senaste boken är magiskt!

Han Kangs Vegetarianen  läste jag i vintras och hennes författarskap är så säreget att man inte glömmer det i första taget. Hon beskriver en gift kvinna som protesterar på det sätt hon kan, genom att vägra att äta kött.


fåtöljresenären!



Jag tycker ändå att jag är en hyfsat van resenär som sett lite av världen genom åren, med betoning på lite märker jag när jag klickar i de länder jag besökt på en världskarta. Sorgligt få länder utanför Västeuropa. Så är det. Tur då att jag har möjlighet att resa utan att ens lämna mitt hem ...

Kartan som visar de länder från vilka jag läst en eller flera romaner är roligare att titta på. Då börjar det närma sig de flesta faktiskt, några länder i Afrika saknas och några småländer i Oceanien och Mellanamerika/Karibien. Tur för mig, som inte är så äventyrlig av mig, att man kan resa sittandes i sin fåtölj!

Jag samlar mina texter om böcker jag läst i kategorier efter världsdel - det finns närmare 500 inlägg om afrikansk litteratur, likasamma gäller för Asien. Europa, Nordamerika och Norden har sina egna fullmatade kategorier, sedan kommer Oceanien med Sydamerika som sladdis. Är någon sugen på boktips bortom allfarvägen så klicka er fram, eller lägg en kommentar här nedan så ska jag försöka tipsa om något passande! 


behold the dreamers - Imbolo Mbue

Behold the Dreamers av Imbolo Mbue är en strak roman om migration, drömmen om ett bättre liv och vad ett sådant gott liv egentligen består av.

Jag läste halva boken på väg mot Louisiana Lit förra helgen och det var också den programpunkt som inledde min festivaldag. Samtalet handlade en hel del om den amerikanska drömmen, i romanen så flyttar Jende från Kamerun till New York för att försöka skapa en framtid för sin flickvän och deras son. Eter två år har han arbetat ihop pengar nog för att betala brudpris för Neni och han kan skicka efter sin lilla familj. Han lyckas också få ett eftertraktat chaufförsjobb för en hög chef på Lehman Brothers och framtiden ser ljus ut. Neni kan studera, hon vill bli apotekare, och de arbetar hårt för att förverkliga sina drömmar. Samtidigt får de insyn i familjen Edwards, de som på ytan verkar ha ett perfekt liv med en vacker yta är trots alla sina världsliga ting knappast lyckliga.

Så går Lehman Brothers i konkurs och livet förändras i grunden, både det amerikanska samhället som inser att spelet med kapitalet och investeringar inte är svaret. Jende minns hur människor i hans hemstad bedrogs av dubblare som lovade att dubbla sparkapital på en månad bara de fick ta hand om pengarna, nu händer exakt samma sak också i det nya landet. Balansen rubbas mellan den servile Jende och hans arbetsgivare mr Edwards och konkursen leder till förändringar för de båda familjerna.

Vad jag vet så har Behold the Dreamers - Skåda drömmarna - inte ännu någon svensk utgivare. Jag hoppas att den översätts och ges ut, Washington Post menade redan 2016 att det är den enda roman Trump behöver läsa. Inte kunde man väl då i sin vildaste fantasi tro att han nu skulle vara landets president och uppmaningen gäller mer än någonsin, migrationen har sällan beskrivits så komplext som i Mbues roman och ändå så var det inte hennes huvudtema när hon skrev. Hon ville skriva en berättelse om vad som hände människor i olika samhällsklasser när den ekonomiska krisen drabbade ett helt land. Det var delvis hennes egna erfarenheter som låg till grund för det, hon förlorade själv sitt arbete under krisen 2007 och hon kunde observera vad som hände. Det blev till en fin roman som under hela läsningen växte och växte, karaktärerna blev till människor och drömmen om ett gott liv delas av alla.

Jag rekommenderar alla att läsa och kanske, kanske kan vi också få läsa den på svenska? 

lördag 2 september 2017

vi mot er - åter till Björnstad


Fredrik Backmans Vi mot er, den fristående uppföljaren till Björnstad, är en intensiv skildring av drabbande mänskliga relationer i en liten stad. En berättelse om lojalitet, vänskap och kärleken som utmanar allt.
Så lyder säljtexten till Backmans nya bok och visst får man allt det där till livs när man läser Vi mot er.  Efter att ha lyssnat till hans sommarprogram så instämmer jag i han egen analys, han vill berätta historier. Och det är han fenomenal på att göra, han skildrar livet i den lilla staden som är besatt av hockey på ett sätt som gör att man inte kan sluta läsa. Han har ett sätt att spela på våra känslor som är skickligt och när han utmanar normen så ropar jag som läser - jippi! Det här är sådana böcker som med humor och påprickeniakttagelser många i vårt land behöver läsa för att få fler perspektiv i en allt mer svartvit värld. I nästa andetag så muttrar jag nej. Onödigt. För sentimentalt. För uppenbart. På gränsen till nästantröttsamt med alla dramatiska vändningar. Just för mig.

Jag är säker på att den här romanen kommer att få en stor läsekrets, alla som hittade till Ove kommer att älska att läsa både Björnstad och Vi mot er och helt säkert skulle de kunna bli en riktigt bra TV-serie med extra allt. Den skulle jag titta på, helt sikkert! Backman kommer förstås till mässan och där kan man lyssna till honom flera gånger, hans signeringsköer brukar vara massiva!



bokhösten smyger - nej, väller igång!


Förra helgen var det besök på Louisiana Lit (jag bloggade förstås ...) och babelpremiär från samma ställe, i torsdags avslöjades gästerna på Stockholm Lit och idag Lundströms. Bokhösten smyger sig inte på, den väller in! Så gör också mina recensionsexemplar och jag önskar att jag hade kunnat läsa hela dagarna och blogga hela nätterna om det jag läst. Tyvärr har en envis krämpa och mycket arbete så här i skolstart sinkat mig. Håll ut, snart kommer det texter om de dagsaktuella romanerna som ligger på mitt skrivbord och väntar. Ska bara ... 

Lyssande på Lundströms idag och blev riktigt glad över att intervjun med Jonathan Safran Foer fick lov att ta såpass mycket plats. Ibland kan programmen blir snuttiga och härligt då att vila i en och samma intervju. Kanske var det för att jag läst boken Här är jag och skrivit om den i flera omgångar under sommaren som jag uppskattade samtalet så mycket, kanske var det för att jag missade hans besök i Göteborg förra veckan eller så var det helt enkelt för att det var ett varmt, mänskligt och samtidigt intellektuellt utbyte av tankar som man kan ta till sig oavsett. Önskar fler sådana intervjuer!



torsdag 31 augusti 2017

är det oktober snart?


Moshin Hamid! Petina Gappah!

Två absoluta favoriter som jag önskade mig! För några dagar sedan spekulerade vi lite smått om vilka författare som skulle kunna dyka upp på Stockholm Literature sista helgen i oktober. På twitter svarade Yukiko Duke att måhända skulle några av våra önskningar bli verklighet. Så blev det, just de två jag önskade kommer till det femårsjubilerande Stockholm Literature. Fyll på med Johannes Anyuru, Kjell Westö, Lise Tremblay, Audur Ava Ólafsdottír och Julian Barnes så kan det inte bli annat än väldigt bra. 

Hela programmet släpps den 18 september och då kan man också boka biljetter. Gissa om jag kommer att sitta redo för att boka? Hoppas vi ses där! 

det var vi - Golnaz Hashemzadeh Bonde

Det var vi är en hjärtslitande roman som totalt knockade mig. Med väldigt lite kunskap om vare sig författaren eller innehållet öppnade jag ljudboksappen och det blev bitvis ganska jobbig lyssning. Romanen börjar i nutid, Nahid är så arg på allt och alla. Mest arg är hon på sjukdomen som hon inte kan vinna över hur hårt hon än kämpar. Hon som flytt från Iran för att kunna leva i frihet i Sverige ska väl inte bli besegrad av en sjukdom? Inte kan hon återvända till sitt hemland för att ta avsked, inte får hon tala med sin mor i telefonen och inte ens hennes dotter visar den tillbörliga respekt som hon förväntar sig. Mitt i livet är livet snart slut och i tillbakablickar får vi som läser höra berättelsen om kampen för demokrati i Iran, flykten till Sverige  och livet i det nya landet. 
Argt och bittert, osentimentalt och samtidigt mycket gripande får jag läsa om Nahids liv och det var förstås lite extra att läsa om cancersjukdom, har man suttit i sjuktransporter med en anhörig på väg till strålning så känner man igen sig. Behandlingarna och kasten mellan en smula hopp och nattsvart mörker är mycket fint beskrivna. 

Jag hoppas att den här vackra och angelägna romanen blir läst av många! Kommer man på mässan i Göteborg så kan man lyssna till Golnaz Hashemzadeh på flera programpunkter. Kanske ses vi?  


onsdag 30 augusti 2017

återbruk - veckans tema på Kulturkollo



Som jag hade tänkt att läsa den här veckan men en enveten huvudvärk gör att jag bara kan blunda (typ) när jag inte måste jobba. Det blir dåligt med texter när man blundar. Just sayin'

Istället får det bli en repris på temat återbruk. Jag skrev på kulturkollo i måndags om Svindlande höjder och jag fyller på med en av mina favoritlåtar från Så mycket bättre. Miss Li tolkar Olle Ljungström.



måndag 28 augusti 2017

pappas pojke - Emelie Schepp



Pappas pojke av Emelie Schepp är den fjärde delen i serien om åklagaren Jana Berzelius och som alltid utspelar sig berättelsen i och runt Norrköping. Boken rivstartar med att en liten pojke försvinner från sitt hem samtidigt som han mamma mördas. Polisgruppen med Jana som åklagare tar sig an fallet och jakten på pojken blir intensiv. Jag vill absolut inte spola något av handlingen här så jag nöjer mig med att konstatera att det här är ännu en deckare där barn är inblandat. Det gör storyn extra gripande och frågor om rätten till ett barn stannar kvar hos mig efter jag har läst klart. En del av den här bien utspelar sig också inne på ett fängelse och för mig var skildringen mellan intagen och vakt mycket intressant. 
Jag rekommenderar alla som vill börja läsa den här serien att börja med den första delen, Janas privatliv är viktigt för handlingen och det är allt annat än enkelt så för att riktigt lära känna henne så behöver man läsa delarna i rätt ordning. 

Emelie utsågs för andra året i rad till Årets deckarförfattare på Crimetime och visst är hennes böcker riktigt spännande och med ett driv som för berättelsens framåt. Schepps unika förmåga att mobilisera sina läsare och t ex uppmuntra dem att rösta i omröstningar som typ Årets deckarförfattare är mycket skickligt. Hon har utöver sitt skrivande en fenomenal förmåga att sälja sin produkt, hon började som egenutgivare och är nu översatt till 30 språk, hon är mycket aktiv på sociala medier, bloggar och annat. Böckerna är bra, inget tvivel om det, men sättet hon lyckas sälja dem på är ännu bättre. 

söndag 27 augusti 2017

än är det inte slut - kolla in babel ikväll!


Min lördag på Louisiana Lit var slut men som tur är så sänds babel därifrån idag.
20.00 börjar det! 

Hustvedt och Auster på samma scen



Det var knökat på Parkscenen när Siri Hustvedts och Paul Auster samtalade om sitt respektive skrivande. Det var ett böljande samtal mellan makarna där teman som att skapa förtroende mellan läsaren och författaren, att kombinera litteratur och vetenskap och politisk kraft i litteraturen avhandlades. Två exceptionella och djupt tänkande människor på samma scen, det är en fin stund att ha fått vara med om. 


Zadie Smith - superstar!


It's easy to be nice when people are nice to you but when you struggle it can be hard work. 

Zadie Smith är aktuell med sin nya roman Swing Time som kommer på svenska i september. Smith är en überprofessionell författare som trots en eländig förkylning möter publiken med fullt fokus. Hon berättar att hon är en långsam författare, hon tar tid på sig eftersom hon vill tänka till ordentligt på det hon skriver. Hon är ingen författare som uttalar sig i dagsaktuella frågor utan uttrycker sig bäst i romanform. I sin nya bok, som handlar om två flickor som man får följa från barndom till vuxenliv. Smith uppskattar att författarlivet innebär att man får lov att dagdrömma, fantisera och ställa sig frågan - tänk om. What if ...

Berättelsen är inte minnen utan konstruerade minnen, påhittade  minnen vilket gör att man som författare kan spetsa till, skruva till. En av de grundläggande frågorna som Smith ställde sig när hon skrev var: Måste några förlora så att vi andra kan vinna? 

Min text om romanen kommer här på bloggen senare i höst. Lovar att läsa! 

Édouard Louis - en fransk stjärna



Urkasst foto från lördagens andra programpunkt på Louisiana Literature men längst inne i tältet satt Édouard Louis, den unge franske litteraturstjärnan som nu kommer med sin andra roman Våldets historia. Hans debut Göra sig kvitt Eddy Bellegeule  var en av 2015 års starkaste läsupplevelser. Den nya romanen har jag ännu inte hunnit läsa men det kommer, var så säker. Samtalet börjar i våldet, våldets maskineri i familjen, i samhället och Édouard menar att det är svårt att skriva om våld eftersom det kan uppfattas som att man viftar bort texterna med att de beskriver människor som offer, problemet är hur vi andra ser på offren för våld. Det finns våld i hemmen mot kvinnor och barn, våld i samhället mot grupper som t ex de homosexuella och det är en samhällsstruktur som vi inte kan blunda för. Diskrepansen mellan hur världen ser ut och hur litteraturen skildrar den är ibland mycket stor. Motsättningen mellan den värld vi lever i med våld, migration, klimathot osv och det man hittar i litteraturen är stor. Louis menar att det är viktigt att världen som den ser ut blir representerad i i litteraturen och det försöker han göra när han skildrar våldet i sina romaner. 

I hans nya roman är det systern som är berättarröst och det kan vara svårt att vidstå att man faktiskt är utsatt för ett förtryck som är inbyggt i samhället, kulturen och familjen. Om man är övertygad om att man väljer själv så kan det kännas både jobbigt och sorgesamt att inse att så inte är fallet. Att upptäcka det, beskriva de händelser och den livssituation som man hamnar i är en av Louis uppdrag. Han vill ge våldet en röst och genom sin sociologiska blick uppmärksamma maktstrukturer som kanske inte är tydliga för alla. 

Han berättar också att hans intresse för sociologi kom från hans egen barndom och uppväxt. Familjen såg honom som något skamligt när han inte följde normen för det som en man skulle vara i byn där han växte upp. Mansidealet var hårt och tufft och Louis levde inte upp till det. Han var utsatt för mycket våld både fysiskt och psykiskt och sociologin blev vetenskapen, redskapet för att försöka finna sanningen. 

Mycket intressant och spännande samtal och extra fint var det att franskan som talades var så långsam att också jag kunde hänga med. Den språkliga utmaningen på Louisiana är hyfsat stor och blandning av engelska, franska, danska och anteckna på svenska gör att man får koncentrera sig på max. 

Snart kommer en text också om romanen, missa inte Édouard Louis författarskap! 


lördag 26 augusti 2017

Mbue inleder Louisiana Lit



"If Mr Trump should read only one novel this year it should be Behold the Dreamer".

Imbolo Mbue är den här lördagens första författare. Jag håller på och läser hennes debutroman Behold the Dreamer och den beskriver immigrationens komplexitet, det är inte så enkelt. Det är en fråga full av gråskalor   och i romanen får vi möta Jende, den strävsamme unge mannen från  Kamerun som får chans att resa till NY. Efter några år har han råd att gifta sig med sin ungdomskärlek och de bor nu med sonen i landet där allt är möjligt. Också för en outbildad afrikan att få ett chaufförsjobb för en höjdare på Leeman Brothers. Det är 2007 och till viss mån liknar Jendes historia hennes egen. Hon växte upp i Limbe och hennes by finansierade hennes studier på college i USA. Om man får möjlighet att resa till USA så tar man den, så är det i boken och så var det för Mbue. 

Hon menar att "America has been good to me" och när hon själv kom till NY fann hon stan mycket välkomnande. Just beskrivningarna av staden är mycket fina i romanen, de är kärleksfullt skildrade miljöer. Hon berättar att boken kom ut i samband med presidentvalet och eftersom Trump har den hållning han har så kom mycket av diskussionen kring romanen att handla om immigration. Det var egentligen inte hennes avsikt, hon vill berätta om en samling människor som var och en försöker förverkliga den amerikanska drömmen. Trots att det är mycket stora skillnader på Jende och Mr Edwards världar så kan de mötas i bilen och enas om att de vill det bästa för sina barn. 

Mer om romanen kommer när den är helt utläst. 


musan - ny roman av Jessie Burton

Musan av Jessie Burton har en av årets vackraste omslag! Helt klart en bild som drar ögonen till sig men vad har den egentligen med innehållet att göra, det kan man fråga sig. Skrivmaskin, penslar, pistoler och parfymflakonger, så långt är jag med men annars så är det mest utfyllnad i mitt tycke. Mycket snyggt sådant men om man förväntar sig en paradisisk berättelse så väljer man fel bok ...

Romanen börjar i London för exakt 50 år sedan, Odelle har immigrerat till staden från Trinidad och drömmer om att kunna skriva. Tänk att bli författare! Hon hankar sig fram och när hon en dag blir kallad på anställningsintervju som sekreterare på ett konstgalleri så tror hon inte att det är sant. Snart är jobbet hennes och hennes chef Marjorie tar henne under sin vinge. En sen kväll träffar hon en ung man som berättar att han har en vacker tavla, när han sedan kommer med den till galleriet så förstår Odelle att Marjorie vet mer om tavlan än vad hon vill berätta.

Tavlans hemlighet får vi som läser reda på i den parallella handlingen som utspelar sig strax innan spanska inbördeskriget. Olive Schloss heter en ung kvinna som motsträvigt följt med sina föräldrar till en funka i södra Spanien, egentligen vill hon bara måla och i fickan ligger ett antagningsbesked till en konstskola. Fadern, som äger ett konstgalleri, anser inte att konstnärer kan vara kvinnor och modern lever i en egen värld, Olive förstår inte hur hon ska kunna göra det hon älskar mest. Snart kommer familjen i kontakt med två ungdomar från trakten, flickan blir hushållerska i huset och hennes äldre bror Isaac (som är konstnär) blir vän i familjen. Inbördeskriget är på väg att bryta ut och Isaac är övertygad kommunist vilket inte gör umgänget helt enkelt med den bohemiska familjen.

Skrivmaskin, penslar, pistoler och moderns parfym alltså. Mer om handlingen kommer inte här utan jag får väl våga mig på ett kort omdöme också. Det är inte lätt att följa upp en sådan braksuccé som Miniatyrmakaren var, och visst är det ett otacksamt läge för Burton. Hade jag läst Musan först så hade jag troligen tokhyllat den men nu så blir det bara ok eftersom man inte kan låta bli att jämföra dem lite. Musan är en härlig roman om två unga kvinnor som lever i helt olika kontexter men som båda försöker utmana normen och sträcka på konstens och skrivandets villkor. Konst, hemligheter, romantik och skrivande. Over all, pretty nice!  

fredag 25 augusti 2017

repris: Snöängel - en iskall Stockholmsskildring


Just nu håller Kulturkollos första temavecka på för fullt och vi besöker Stockholm. Jag har förstås läst massor av litteratur genom åren som gestaltar huvudstaden, en av de finaste läsupplevelserna är Mina drömmars stad som vi just nu samtalar om inne på Kulturkollo läser. En roman som jag ofta tänker på är Snöängel av Anna-Karin Palm, det får bli mitt lästips den här temaveckan. 


måndag 9 januari 2012

snöängel

Det är en kall vinter i Stockholm, det där året 1985. Snön faller, kylan sprider sig, i innerstan härjar baseballigan, Cathrine da Costa har mördats och styckats, statsministern förföljs av en man med walkie-talkie, narkotikan flödar på Café Opera och snön fortsätter att falla i staden som beskrivs så vackert, poetiskt och gåtfullt. Jag som läser får inte riktigt veta, jag anar sammanhang som jag kopplar samman med verkliga händelser eller kanske konspirationsteorier från den där vintern då Sverige miste sin oskuld. Så långt som till mordet på Palme sträcker sig inte romanen i tid men tidsandan är så väl beskriven. Det var en på många sätt helt osannolik tid och jag själv var mitt i min ungdom, också i Göteborg knackades det bögar, främlighetfientliga strömningar var rumsrena och det var Yuppieerans peak.

Tillbaks till boken: På söder bor Hedvig, vilse i sina framtidsdrömmar och observatör. Hon lägger märke till människor men har svårt att hantera det där med relationer och ledsagaren i berättelsen är Billy, den bortsprugna hunden som dyker upp och skapar möten mellan människorna i staden. Särskilt blir jag varm i hjärtat av att läsa hur Anna-Karin Palm beskriver de äldre människorna som finns i Hedvigs liv, där finns omtanke utan stora åthävor. Hedvigs syster är konstnär och vännerna ordnar en nyårsmaskerad som blir en plats där många kan mötas, där de kan vara trygga i sina kostymer eller bli modiga och visa sina riktiga jag. Allt berättas utifrån nutid, av författaren, som bor i självvald exil i Frankrike och kan ha en alldeles särskild blick på det som en gång hände.

Jag är mycket imponerad över hur Anna-Karin Palm har komponerat den här romanen. Som ett musikstycke där slingorna vävs om varandra, där bilderna återkommer men i nya variationer och tonerna är klara och spröda. Snöängel är årets första höjdare!

äntligen en intervju!

Det var länge sen jag intervjuade en författare, 
minst en hel sommar sen ...
Äntligen är jag igång med det igen!
Kika in på kollot så får du se vem. 


torsdag 24 augusti 2017

den underjordiska järnvägen - Colson Whitehead

Jag var oerhört pepp på Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead, prisad och hyllad som den är. När sedan en författare skall komma till Sverige och prata om sin bok så blir jag än mer intresserad. Slaveri och hur det påverkat människorna och den amerikanska historien, vad kan gå fel liksom?

Först av allt så var inläsaren till boken ett riktigt uselt val, jag somnade och fick lyssna om ett antal gånger. Det händer mycket sällan annars. Sedan var romanens struktur sådan att den krävde ett aktivt läsande och bläddrande och det funkade inte med ljudbok. Kanske fick den inte en ärlig chans helt enkelt, man borde nog läst med ögonen.

Det börjar i alla fall med slaven Cora som ger sig iväg från bomullsplantagen tillsammans med Ceasar, de bestämmer sig för att ta den underjordiska järnvägen bort från Georgia och söka ett bättre och värdigare liv i norr. För att fly dödar hon en vit man och snart tar slavjägaren Ridgeway upp jakten på henne. Järnvägens stationer står att finna lite varsom och tågen passerar oregelbundet och med okänt mål. På varje ställe dit resan tar Cora så hamnar hon i tablåliknande situationer som alla belyser slaveriet och dess ättlingars totala utsatthet. Emellanåt blir det riktigt otäckt som när Cora förstår att kvinnor luras till atta smittas med sjukdom för att ingå i en medicinska experiment eller beskrivningarna hur lik grävs upp för att säljas till obduktionsteatrar (sånt trodde jag bara Mark Twain hade hittat på) och ibland ganska roande. Cora får t ex arbete som en levande staty i just en tablå på ett museum där hon skall gestalta en slav ...

När det kommer till att ifrågasätta vems historia som egentligen berättas och hur sann den historien egentligen är så är det här en mycket spännande bok men jag hade behövt läsa den på papper för att kunna uppskatta den fullt ut. I ljudboksversionen blev det allt för svårt att uppfatta de nyanser som jag anar var riktigt snygga.

Jag läste Vända Hem av Yaa Gyasi i januari i år som också påminner och till viss del skriver om det svarta slaveriets historia i USA, den var mer i min smak och får blir mitt tips om man bara hinner läsa en roman på temat.

onsdag 23 augusti 2017

vi har picknicbubblat!

En liten tapper skara bokbubblare som skålade i bubbel och 
pratade om Kvinnan i svart och Ett litet liv


måndag 21 augusti 2017

söndag 20 augusti 2017

passa på att rösta på Årets bok!


Idag är det sista chansen att rösta på den eller de böcker som du tycker skall koras till årets bok 2017. 

Jag för min del har läst 10 av de 12 böckerna och jag har många favoriter av de nominerade, de är så olika så att jämförelser blir nästan löjligt. Störst av allt var förra sommarens favorit, Flickorna gjorde så att jag bokade en resa till San Fransisco, Glöm mig är en av de mest minnesvärda läsningar om medberoende jag läst och Ett litet liv är en helt dränerande läsning. Ferrante-serien saknar motstycke som kvartett betraktad och Lykttändaren är en både spännande kriminalroman och samtidigt en vacker Stockholmsskildring. Jag har lagt mina röster på alla de som jag nämnt och så hoppas jag att vinnaren har möjlighet att vara med på utdelningen som sker på mässan i Göteborg. Förra året vann Martina Haags Det är något som inte stämmer och det var en uppenbart tagen pristagare då, kan tänka att det är extra roligt att vinna ett pris där många har fått möjlighet att rösta. 

Rösta, rösta, rösta och så ses vi den 29 september när avslöjandet av vinnaren går av stapeln! 

ett brokigt band om renens horn - en roman om livet som evenk i Mongoliet

I helgen har jag läst en kärlekshistoria där jag får följa en ung flicka Dasja och en ung man Pasjenka på deras väg mot ett liv tillsammans. På något vis så ligger den här historien placerad utanför tiden, den beskriver ett traditionellt sätt att leva och de yttre tidsmarkörerna är få, miljön är desto viktigare. De lever i en floddal med bergen runt omkring i det inre av Mongoliet och det sibiriska klimatet är strängt. Dasjas familj har rest till marknadsplatsen och kvar i kåtan/vistet är Dasja och hennes två yngre syskon. Hon ska se till att familjen och de renar familjen lämnat bakom har det bra under tiden de är ensamma. En kväll dyker den unge mannen Pasjenka upp med en gåva, han lämnar henne en näverask med två vackra sidenband. I fullmånens sken smälter deras skuggor samman och outtalat vet de att de är ämnade för varandra. Ett giftemål i evenkernas kultur är inget som man bara ordnar, det handlar också om att stärka allianser och familjeband.

Ett brokigt band om renens horn  av Balajieyi är något så unikt som en berättelse skriven av en kinesisktalande evenk som lever i Mongoliet. Evenker är ett av de minoritetsfolk som lever som nomader och i författarens efterord beskriver hon sitt folk som ett jägarfolk med en stark kulturell sammanhållning och människorna är beroende av renen som de använder som lastdjur.  

På översättaren Anna Gustafsson Chens blogg Bokberget hittar jag mer information om författaren:
"Balajieyi Keradam föddes 1942 i ett renskötarläger djupt inne i skogarna bland Stora Hingganbergen i Inre Mongoliet. Hennes hennes mor Nara var de kinesiska evenkernas sista shaman. 1964 dog Balajieyis man och hon fick ensam uppfostra de fyra barnen. Dottern Ljuba och sonen Weijia är båda framstående evenkiska konstnärer. Balajieyi har tillbringat större delen av sitt liv i skogen tillsammans med sina renar. Först 2012, när hon drabbades av sjukdom, lämnade hon bergen. Hon samlar på evenkisk slöjd och konsthantverk, och nedtecknar sina minnen för att bevara kunskapen om de kinesiska evenkernas traditionella livsstil."

När jag nu läst klart så funderar jag över varför jag fascineras så av den här boken, det är nog så att känslan av att kika in i en helt annan sorts sätt att leva är det som kommer att stanna i mitt minne. Beskrivningarna av hur jägarna tar hand om sitt byte, mat och husgeråd, livet tillsammans med renarna och kalasandet vid bröllop ger mig möjlighet att uppleva något som jag aldrig tidigare mött. Samtidigt så kan man känna igen de allmänmänskliga känslor av glädje, hopp, förälskelse, avund och omsorg om sin nästa som förenar alla männsikor i alla tider. En mycket spännande roman som med sin starka känsla av närvaro i en plats och en kultur som inte är min får mig att googla!

Som av en slump så har nyhetsflödet den här veckan rapporterat en hel del om de olika renskötande minoriteter som finns runt om i världen. Detta kommer sig att World Reindeer Herders' Congress just håller på i Jokkmokk. Där samlas representanter för 24 olika folkgrupper som alla helt eller delvis försörjer sig på rennäring. 

lördag 19 augusti 2017

konfererandets sköna konst!

 
Jubileumsveckan inne på Kulturkollo fortsätter och en av de sakerna som jag tycker väldigt mycket om med vårt lilla kollo är när vi pratar böcker. Ibland pratar vi med många i Kulturkollo läser på FB (snart är det dags för Mina drömmars stad - missa inte!) och ibland så samtalar vi i kolloredaktionen om en bok. Det har vi gjort många gånger och Helena har sammanfattat så fint inne på Kulturkollo. Vår allra senaste konferens handlade om Ett litet liv - kika gärna in och se vad vi tänkte kring en av sommarens stora snackisar.