torsdag 5 september 2013

egenmäktigt förfarande - en kärleksroman?

De fruktansvärda glappen mellan tanke och ord, vilja och uttryck, verklighet och overklighet, samt det som växer i dessa glapp, är vad den här berättelsen handlar om.

Ingenting är enkelt, ingenting är lätt när kärleken blir till besatthet. Kärleken blir till ett energiförbrukande slukhål där själva iden om kärleken blir viktigare än känslorna i sig.

Men förälskelsen är total, även totalitär. Den omfattar allt man gör och tänker, därav dess skövlande kraft.

Egenmäktigt förfarande är Lena Anderssons femte roman och huvudrollen har Ester Nilsson, poet, essäist och filosof. Vid arton års ålder insåg hon att livet ytterst går ut på att förjaga tristessen och när hon nu är trettioett så har livet ändå gått i stå. En vårdag får hon ett uppdrag, hon ska hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask och när hon lär känna hans verk, läser om honom och slutligen träffar honom så är hon fullständigt förlorad. Förälskelse eller beroende, besatthet eller bara ett sätt att bli bekräftad. De bygger upp en relation där:

Ingen av dem var riktigt intresserad av henne men båda var intresserade av honom.

Den som vill minst är alltid starkast i en relation, vilket i den här berättelsen är han. Det utvecklar sig till en slags terrorbalans med önskan om att bli älskad, sedd och åtrådd som krigsbyte och där finns en skevhet mellan vinnaren och förloraren. Ester hanterar sina frustrationer med löpträning och just den detaljen tycker jag är uttjatad, tror att det är den fjärde romanen på kort tid där kvinnor tar till maraton för att kontrollera något i sina liv. Med en filosof och en konstnär som huvudkaraktärer så bäddar Lena Andersson annars för en resonerande roman där de existentiella frågorna får ta rejält med plats och hon gör det med meningar som kräver att jag funderar på innehållet, stannar upp, ord som man kan känna igen sig i och återkomma till. Många gånger. 

Lena om sin roman kan man lyssna till i Lundströms bokradio och samtalet mellan henne och Philip Teir på mässan ska jag inte missa!
  • Dissekerar kärlek i vår samtid

    Datum & tid: fredag 27 sep kl. 13:00 - 13:45
    Arrangör: Natur & Kultur och Norstedts
    Kod: Fr1300.2
    Seminarium, seminariekort erfordras.
    Både Lena Andersson (Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek) och Philip Teir (Vinterkriget – en äktenskapsroman) har skrivit romaner om relationer och besatthet. De utspelar sig i nutid i Stockholm respektive Helsingfors. Huvudpersonerna kastas mellan hopp och förtvivlan. Oförnuft och känsla tar överhanden, total maktlöshet och eufori blandas. I essäboken Min frihet diskuterar Björn Larsson kärleken kontra friheten. Han tar sitt eget liv som exempel på att friheten är en ständig erövring och att den måste ingå kompromisser med kärleken. Varför skriver dessa författare om kärlek just nu?
    Moderator: Björn Linnell, senior advisor på Natur & Kultur.
  • Kärlek, makt, vanmakt

    Datum & tid: fredag 27 sep kl. 15:30 - 16:00
    Plats: Litteraturscenen, A01:60
    Arrangör: Författarcentrum och Sveriges författarförbund
    Språk: Svenska
    Kod: Sc08324
    Scenprogram, ingår i entrébiljetten.
  • Är det ens en kärleksroman?

  • Datum & tid: lördag 28 sep kl. 10:30 - 10:50
    Arrangör: Natur & Kultur
    Kod: Lö1030.2
    Seminarium, seminariekort erfordras.
    Lena Andersson och Sami Said är båda aktuella med romaner om kärlek. Sami Saids Monomani är ett enda långt brev (kärleksbrev?) till Sara. Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande handlar om den korta relationen och att inte kunna släppa greppet. För visst är det kärleksromaner?
    Moderator: Björn Linnell, senior advisor Natur & Kultur.

2 kommentarer:

  1. Trodde att det bara var jag som reagerade på det där med löpning. Det är som att löpning blivit en universalkur mot allt, i litteratur såväl som "verklighet". Vi ska springa ifrån våra problem, våra känslor. Tittar på Broadchurch på tv4 och där försöker mamman springa ifrån sin känslor efter att sonen mördats. Låt oss känna istället. Livet gör ont ibland.

    SvaraRadera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!