söndag 12 maj 2013

granta - Diem Perdidi

Hur förhåller man sig till en mor som minns hur man säger "Jag har förlorat dagen" på latin men inte minns vad du heter?

Hon kommer ihåg att hon glömmer. 
Hon kommer ihåg mindre och mindre för varje dag.

Senildemensens underliga och ofattbara kringelikrokar undersöker Julie Otsuka i sin novell Diem Perdidi som publiceras i första numret av svenska Granta. Temanumret handlar om gränser och i just den här novellen undersöker Otsuka var gränsen för en människans identitet dras. Är människan fortfarande samma person även om hon inte längre minns mer än spridda fragment av livets gång?

Den äldsta dottern är också den som förmedlar moderns förvirring, just det att ingenting är som det en gång var både skrämmer och upprör. Behovet av rutiner, behovet av en begränsad värld där allt är sig likt är så starkt att modern tror varje dag är söndag. Det är dagen då det är dags för veckans biltur och med handväskan i hand gör hon sig redo. Varje dag. Likadant.

Gränser ritar upp vår värld: de definierar, skiljer åt, håller tillbaka eller utmanar och jag ser fram emot att läsa och skriva om fler texter ur Granta. Hittills är det en mycket trevlig bekantskap.

Otsukas roman Vi kom över havet har jag ännu oläst - ytterligare en måstebok på min sommarlista!

- en novellvåg i bokbloggarhavet - 

4 kommentarer:

  1. Ska se på Babel snart... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blev väldigt kort om Granta :(

      Radera
    2. Du får kolla in tidskriften istället:-)

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!