torsdag 21 mars 2013

Alice Munro - Brinnande Livet

Dear Life  är den engelska titeln på Alice Munros senaste novellsamling, Brinnande livet är den svenska och jag måste nog säga att den engelska förmedlar känslan i samlingen bättre än den svenska. Brinnande livet ger mig en bild av det är bråttom, det brinner i knutarna och det gäller att skynda medan Dear Life - kära, dyrbara livet skapar förväntningar om texter där livet utforskas och begrundas. Dear Old Life of Mine, mitt kära liv, så som det blev, så som jag minns det.

Alice Munro ger ut den här novellsamlingen när hon nu är i 80-årsåldern och för första gången skriver hon tydligt ut att några av novellerna, de fyra sista där hon berättar om sin barndom, är självbiografiska. I dem berättar hon om sin sjuka mor, en kärleksfull men enkel uppväxt under knappa ekonomiska förhållanden och en längtan till läsning och böcker. Det är inte osannolikt att även annat självbiografiskt stoff har smugit sig i i novellsamlingen, flera av novellerna handlar om en ung kvinna som drömmer om att skriva, som lämnar sin medelklasshemmafrutillvaro i Canada för att följa sin författardröm.

En av de starkaste läsupplevelserna för mig var novellen Amundsen som handlar om en ung kvinna som tar arbete som lärarinna på tbc-hemmet för barn. Hemmet ligger stilla och naturskönt utanför en liten stad och hon uppvaktas av ortens läkare. Han behöver en fru och hon behöver trygghet och värme. Det är lågmält och intensivt, vardagsnära och allt beskrivs helt odramatiskt men det griper tag. Med bara några få ord så målar Munro upp hela sammanhang och det gör hon mycket skickligt. Här finns inget som larmar och gör sig till, jag har skrivit om hennes novellsamlingar tidigare och beskrivit det som att jag som läser hittar det stora i det lilla, de stora frågorna i den lilla berättelsen. Ett helt liv i en mening, ett livsöde i en novell.

Jag försöker alltid att inte läsa recensioner och andra texter om böcker som jag ska skriva om här på bloggen men i helgen blev det omöjligt. 4 sidor i stora dagstidningen med vackra bilder till var oemotståndligt: SvDs fina reportage om Alice Munros författarskap.

Jag har tidigare läst För mycket Lycka och Nära Hem. Kärlek, vänskap, hat ligger i min hylla och ska också snart bli läst för det här är en författarinna som hör till de allra bästa!

- en novellvåg i bokbloggarhavet - 

10 kommentarer:

  1. Ja noveller är trevlig, jag har aldrig läst något av henne.
    Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon är duktig. Läsvärd.

      Radera
  2. Jag har läst första novellen i Kärlek, vänskap, hat. Jag har fastnat för språket. Så bra skildrat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket vackert, sparsmakat och enkelt.

      Radera
    2. Jag läser din fina recension och grämer mig än mer att jag inte vann det där exet... ;-)

      Radera
    3. Du får skriva till Atlas ;-)

      Radera
  3. jag håller med om att den engelska titeln är bättre. det tycker jag ofta. jag tycker mycket om den här novellsamlingen och är nu framme vid den sista delen.
    Munro borde få Nobelpriset omedelbart!

    SvaraRadera
  4. Oj, självbiografiskt! Det måste jag läsa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tycker jag verkligen!

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!