lördag 10 november 2012

mörka platser, mörka vrår

Mörka platser är en kriminalhistoria som jag hade svårt att läsa, den är skitig, solkig och oerhört drabbande. Jag lyssnade på flera radioprogram runt det amerikanska valet och det som dröjer kvar efter min läsning är tankar på tillståndet i landet USA. I apropå i P1 så pratar David Callahan om att det i världen rikaste land numer är helt accepterat med fattigdom. Fattigdom som är omöjligt att ta sig ur och med den sortens fattigdom i fonden utspelar sig Gillan Flynns roman.

Libby Day börjar närma sig 30-årstrecket och hon är lever närmast isolerad i sin lägenhet. Hon är pank, pengarna som vänliga människor samlade ihop när hennes mor och två systrar brutalt mördades, är slut. En dag kontaktas hon av en ung man som vill höra mer om hennes familjetragedi och Libby ser chansen att skaffa sig en födkrok. Libbys bror Ben sitter i fängelse, dömd för morden, delvis på grund av den sjuåriga lillasyster Libbys vittnesmål den gången. Allteftersom trasslas familjens historia ut och romanen berättas i nutid blandat med kapitel där mamma Patty och broder Ben får berätta sina historier. Det här är en bedrövlig och bedrövande historia skriven på ett totalt fängslande språk. När man börjar att läsa så kan man inte sluta och jag ser redan fram emot att läsa nästa bok som kommer på svenska under 2013 Kvinna saknad.

Passar på att bädda in det spännande radioprogrammet som diskuterar det amerikanska samhällets behov av att enas om en idé och när  idén inte längre är att "strive and achive" så försvinner tron på att alla kan lyckas om man bara arbetar tillräckligt hårt. Lyssna på programmet och läs Gillan Flynn.

4 kommentarer:

  1. vilket sammanträffande! jag älskar ju gillian flynn, och dessutom hörde jag den här radiointervjun häromdagen. har sedan dess på alla vis försökt komma ihåg vad han hette, så tack för det här inlägget!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så lite så. Jag tyckte verkligen det var ett spännande program och gav perspektiv på boken.

      Radera
  2. Den här står högst på min lista fortfarande trots att Gone Girl inte frälste mig...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är läsvärd. Läs absolut!

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!