måndag 27 augusti 2012

bokmässenedräkning: torka aldrig tårar utan handskar


När jag skriver det här är det den 4 augusti och jag sitter med en utläst Torka aldrig tårar utan handskar 1.Kärleken i min hand. Prideparaden är på väg att ge sig iväg genom Stockholms gator, homosexuella, både kvinnor och män, lever öppet i samhället, gifter sig och väcker, i min medelklasstillvaro i en relativt stor stad inte särskilt mycket uppmärksamhet. Inte ens om de varit världens bästa alpinåkare, spelar fotboll och vinner Let's Dance eller skriver en bok om mitt liv med HIV så vållar det särdeles stor storm i mitt lilla vattenglas. Annat var fallet för 30 år sedan och vem kan påminna oss om det bättre än Jonas Gardell? 
Året är 1982 och i berättelsens mitt finns Rasmus och Benjamin. 19 år gamla bryter de med sina liv i bruksorten respektive församlingen och utforskar sin homosexualitet. Benjamin försiktigt och i små steg, Rasmus vid bögringen på centralen, i Stockholms parker och i mörkrummen på bastuklubbar. Den första delen av den här serien heter Kärleken och det är för Rasmus en solkig väg dit. Han är så nyfiken på och intresserad av den fysiska delen av kärlek så att knullandet blir som en drog. På några få månader ska uppväxten och utanförskapet i Koppom kompenseras, Benjamin däremot har Jehova att tampas med. Skuld, skam och att svika sin familj är inte enkelt.

Pojkarnas nya familj blir kretsen omkring Paul, en äldre homosexuell man som tar sig an de unga, vilsna bögarna som kommit till Stockholm från alla landets delar. Där finns den vackre Bengt som just kommit in på scenskolan och Reine som på det årliga julaftonskalaset inte längre har matlust, svampinfektionen i munnen gör för ont. Det är 1982 och "bögpesten" börjar bli spridd och omtalad också i Sverige, det är HIV som är den tredje huvudpersonen i romanen.

HIV ligger som en skugga över hela romanen och med jämna mellanrum släpper Gardell fram stycken där omvärldens syn på bögar och HIV lyfts fram svart på vitt. Då blir texten en arg och upprörd brandskrift som påminner om att livsvillkoren för homosexuella var både ovärdiga och omänskliga. I de styckena kan jag som läser tydligt höra Jonas Gardells smattrande föreställning, de beskriver övergrepp och fördomar och ändå finns där en knorr av närmast absurd komik. Gardell är en mästare på oneliners som vänder världen ännu ett varv. Utsatta och jagade då, och kanske ännu nu? I min lilla värld är det inte så men vad vet jag om hur det är att leva som homosexuell? Gardell har ett sätt att skriva på som gör att texten går rakt in i hjärtat, det är lättläst och det är engagerande. Jag vill verkligen följa Rasmus, Benjamin och de andra bögarna i familjen trots att jag vet vad som komma skall, de sitter i dödens väntrum och lotteriet ska bestämma vem som är frisk och vem som är sjuk.

När det här publiceras är det en månad kvar till årets bokhändelse: Bokmässan. Självklart kommer Jonas Gardell också dit för att sprida budskapet om sin trilogi, att lyssna på honom är alltid en upplevelse, med sin drastiska formuleringskonst, sitt snabba intellekt och svarta humor som går rakt in i hjärtat kan jag inte motstå. Ser fram emot:

Torka aldrig tårar utan handskar

lördag 29 sep kl. 12:00 - 12:45
Jonas Gardell ger i höst ut den första delen i en stor romansvit om aids-utbrottet i 1980-talets Stockholm, Torka aldrig tårar utan handskar. Om de unga homosexuella män som för första gången i historien börjat gripa efter sin frihet. Om sjukdomen som hotar att döda dem alla. Samtalet leds av Expressens biträdande kulturchef Johan Hilton.
Medverkande:
Jonas Gardell, Johan Hilton   - bokmässenedräkning är en serie inlägg inför årets bok och biblioteksmässa i Göteborg, alla är taggade med bokmässa 2012, häääääng med på mina förberedelser och så ses vi snart där! - 

4 kommentarer:

  1. Det är ju synd att Gardells seminarium är på lördagen när jag åker hem på fredagen för jag hade så gärna gått på det. Boken var fantastisk!

    SvaraRadera
  2. Visst är det en fantastisk bok. Jag ser också jättemycket fram emot seminariet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag med! Vi ses säkert där!

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!