fredag 18 augusti 2017

den svavelgula himlen - Westö levererar!



Då är det äntligen recensionsdag för Kjell Westös nya roman Den svavelgula himlen. Alla som följer mig här på bloggen känner säkert till att jag är lite smått förälskad i denne man och det han skriver så tänk vilka förväntningar jag hade! Förväntningar som uppfylldes med råge. Nyanserade personporträtt, en dos nostalgiska tillbakablickar till en barndom som var i Instamaticformat, våndan över att skriva,  klassperspektiv och en helt uppslukande berättelse så snyggt disponerad och genomförd att man bara bländas. Jag läste i en intervju med Westö hos Selma stories att han arbetat mycket intensivt med sin nya roman: 

”En sån här idé till och den tar död på mig”. Jag kan skönja just det hårda arbetet genom texten. Den är så omsorgsfullt formad och orden så noggrant utvald att det blir snyggt, så snyggt. 
På resa i Helsingfors och ett personligt möte.
Mycket trevligt! 

I den nya romanen är Westö tillbaka i det Helsingfors som han skildrat i Drakarna över Helsingfors, Vådan av att vara Skrake, Där vi en gång gått och Gå inte ensam ut i natten och i viss mån så kan man finna små ledtrådar från de olika romanerna i den här senaste. Jag läste dem innan jag började blogga så tyvärr kan jag inte länka till texter men just de där blinkningarna gör läsningen mycket mycket fin. På något vis så binder Westö samman sina universum och staden Helsingfors finns där som gemensam nämnare. 

Den svavelgula himlen börjar i nutid, den etablerade författaren märker att det är någon spionerar på honom. Några dagar senare kidnappas den framgångsrika Stella Rabell och författaren bestämmer sig för att försöka skildra hur hans vänskap med syskonen Alex och Stella Rabell en gång startade och hur vänskapen påverkat hela hans liv på ett omvälvande sätt. Han hoppar tillbaka till den tid då det började. Då när han var 10 år och tron på framtiden var både fredlig och ljus. Pojken och hans far delade en optimism som i efterhand kunde tycka orimlig. 1969 var året då de för förstå gången skulle åka på sommarviste vid havet, fadern hade fått hyra ett enkelt torp och äntligen skulle det finnas tid för fiske och bastu. Strax innan sommarlovet tog slut så möttes han och Alex Rabell, rikemanssonen på godset på udden, och en udda vänskap växer fram. Så får man då följa de tre barnen in i ungdom och vuxenliv genom romanen och jag är ibland smått irriterad över de som skriver att en roman eller ett författarskap har en egen ton men precis det har Kjell Westö. Det är inte enkelt, det snirklar sig fram och tempot är emellanåt ganska lågt men allting blir perfekt tillsammans. Pojkens pappa älskar George Harrison och precis som i en perfekt pop-låt så är det helheten som förför. 


 




Kati Immonens konst passar så fantastiskt bra till den här romanen.  Hennes akvareller memorabilia är monokroma i regnbågens färger och liknar stora polariodbilder som vattenskadats. Alla motiven skulle kunna sitta i familjealbumet men vattenskadorna förvränger motiven och perspektiven, låter vissa detaljer framträda tydligt och annat kan bara anas - precis som barndomsminnen. 








söndag 13 augusti 2017

coffin road - Peter May

Coffin road är den smala vägen som går över ön i Yttre Hebriderna, den som man fordom bar sina kistor för att kunna begrava dem i jord på den annars karga ön. På en strand på ön Harris spolas en dag en man upp, han minns inte vem han är och hans minns inte varför han har hamnat i vattnet. Snart förstår han att han måste ta sig till en torr och varm plats för att inte frysa ihjäl och med en rejäl viljeansträngning går han mot ett hus han skymtar. En granne kallar honom mr Maclean, och inne i stugan väntar en hund som uppenbarligen känner honom. Han bor alltså här men vem är han och varför befinner han sig på en så avlägsen plats? I en ficka i en rock i stugan hittar han en karta där Coffin Road är utmärkt och han inser att det är där han måste börja leta.

Typ så börjar den här spänningsromanen och som alltid så vill man ju inte avslöja för mycket för att förstöra spänningen. Läs inte vidare om ni är känsliga för små minispoilers. Ett är säkert att Peter May i den här boken verkligen använder sig av den dramatiska miljön för att förstärk spänningen. Mer om det kan man läsa när Ulrica har intervjuat Peter May på Kulturkollo - läs absolut det inlägget! När jag läste den här helt fristående boken så tänkte jag på tre saker, det ena var att jag hela tiden återkom i tankarna till John Le Carrés The Constant Gardener. Den läste jag långt innan jag började blogga så inte går det att länka till något inlägg men den handlade också om mord, forskning och storföretag (nog avslöjat) och Coffin Road kändes lite som ett syskon till den. Btw The Constant Gardener blev en fantastiskt bra film och det skulle säkert Coffin Road också bli. Det andra som slog mig var att det är hett att skriva om bin, den här romanen tillägnas världens bin och sist av allt så längtar jag nu efter en serie av Peter May á la Svarthuset. Jag skulle vilja återkomma till karaktärerna och lära känna dem lite mer, inte kanske just de som presenteras i den här romanen men en ny Fin Macleod, det längtar jag efter. Eller varför inte fler böcker om just honom och hans liv på Isle of Lewis.

Inte Yttre Hebriderna men väl den minsta av Aran-öarna på västra Irland.
Inis Oírr. Otroligt kargt, vackert och väldigt långt västerut!
Klicka på bilden så att den syns i bra upplösning! 

lördag 12 augusti 2017

årets framsida - nu kan läsåret ta fart


#payitforward

Älskade Camilla @mindthebook hade gått lite smått bananas på Trisslotter under sin sommarvistelse på öjn. Vad göra när man har 27 stycken liggande i plånkan oskrapade? Jo, utlysa en #payitforwardtävling förstås! Vi gissade och hon skrapade så att de små grå korvarna yrde. 10 % av vinsten till den som gissade närmast över resp under den verkliga vinsten blev prissumma. Villkoret var att genast skicka vidare vinsten på något sätt #payitforward.

Och Jippi, jag vann!

Tack vare Camillas trissvinster och en liten summa från mig kan jag nu köpa ett skolpaket på IM.  Jag själv får gå till skolan och  börja jobba på måndag, med en liten gåva till IM så kan en flicka i Malawi göra detsamma. #payitforward 

fredag 11 augusti 2017

torsdag 10 augusti 2017

aktiv läskraft - Barbro Westlund

Aktiv läskraft är läsförståelsegurun Barbro Westlunds nya begrepp som hon vill lansera i diskussionen om hur elever kan utbildas till goda läsare. För er som hängt med i debatten så har Barbro Westlund varit mycket kritisk mot "en läsande klass" som hon menar tränar eleverna på att att använda lässtrategier på ett automatiserat sätt. ALK - att bli en reflekterande och kompetent läsare - handlar om så mycket mer.

Westlund påminner oss som läser om att läsning är en komplex förmåga och att den hänger tätt samman med språkförmåga. Läsningen består av en teknisk del (avkodning) som är nödvändig att befästa under de första åren i skolan och läsförståelse som man behöver tränas i under hela skolgången. Motivation och lust är viktiga komponenter och den metakognitiva förmågan hos eleverna är en nyckel till framgång. Hon påminner om att läsande och skrivande utvecklas i alla ämnen och att alla lärare på en skola måste arbeta systematiskt och aktivt med elevernas litteracitet.

Westlund har med sin nya serie om läsförståelse utgått från den numera klassiska Att undervisa i läsförståelse (2009) som jag skrivit om här på bloggen felar gånger tidigare. Den teoretiska grunden är densamma men i den här nya serien har evidensbaserade undervisningsmodeller speciellt anpassade till olika åldrar tillkommit. Jag har läst boken som handlar om hur man kan tänka och arbeta med elever i mellanåldrarna, det finns en bok som vänder sig till lågstadiet och en annan som vänder sig till högstadielärare och jag kan tänka mig att det här är utmärkta böcker att använda i fortbildning av en personalgrupp, på grundutbildning på lärarprogrammen eller i enstaka arbetslag där behov finns att stärka kunskapen om hur man utbildar starka och självständiga läsare.

Precis som i tidigare böcker så är Barbro Westlunds styrka att hon på ett tydligt och lättfattligt sätt knyter samman teori och praktik, det presenteras många olika undervisningsmodeller och hon understryker hela tiden lärarens möjlighet att göra skillnad. Oavsett elevernas socioekonomiska bakgrund, föräldrastöd eller hemspråk så kan alla elever utveckla en god läsförståelse.

Hela min bok är full av hundöron och snart blir där klotter i den också, jag skulle vilja sätta fart direkt! Inspirerande och handgriplig, tydlig och fullmatad med referenser för fortsatt läsning. Så ska det se ut! 

onsdag 9 augusti 2017

missa inte podden om Tove Janssons liv - lyssna!


nattmannen - Jörn Lier Horst håller stilen


Nu har jag läst/lyssnat på 7 deckare på 8 dagar. Det kan vara så att en viss mättnad infinner sig, det kan vara så. Vilket är synd för den stackarn som kom sist i maratonet blir nog inte lika entusiastiskt bemött som de första ... Just sayin'
Nattmannen av Jörn Lier Horst är egentligen en deckare av det snitt som jag gillar allra bäst. Den handlar om en ganska vanlig polis i en liten ort och som sidekick har han en journalist (som också är hans dotter vilket ställer till lite extra), den blandar relationer med brott och brottet är kopplat till samtida fenomen eller samhällsstrukturer. Så långt är serien om William Wisting och hans dotter Line    riktigt bra. 

I Nattmannen är det grå och kall november, dimman sveper in Larvik i en tjock filt och på väg till sitt arbete i bokhandeln vid torget får en kvinna syn på en makaber skulptur. Där sitter ett avhugget huvud på en påle och huvudet ser ut att tillhöra en mycket ung flicka. Så börjar den här boken och sedan får man följa polisarbetet parallellt med Lines arbete på VG, just den kombinationen av utredning av både polis och journalist gör att tempot hela tiden hålls uppe och upplösningen blir både spännande och lite oväntad. 

Nu till lite gnäll, först en känga till förlaget. Det är faktiskt trist att läsa den här serien i oordning. Privatlivet spelar ganska stor roll i de här böckerna och att det då hoppar i ordning i den svenska utgivningen stör mig. Man vet ju vad de spirande romanserna leder till, man vet ju vad som kommer att hända många år framåt i huvudpersonernas liv när man för länge sedan läst den åttonde delen långt före den femte ... 

Sedan något om språket, när jag hörde hur de pusslade ihop ledtrådarna ungefär för femtonde gången så tänkte jag att nja ... Något mer varierat kan man skriva om man tänker till och ni vet hur det är, börjar man lyssna efter något som man stör sig på så växer just det. Redaktörsjobb? 

Nu ska jag läsa något helt annat så att mitt deckaröra får vila. Har ni inte läst Jörn Lier Horsts deckare så tycker jag absolut att ni ska göra det, kolla upp så att de kommer i så bra ordning som möjligt dock :-)