fredag 30 september 2016

Entry Island - Peter May är här igen!

 Entry Island är ännu en kriminalhistoria fåra peter May som utspelar sig på en isolerad ö ute i havet. Den här gången är det Entry Island, utanför Kanadas kust som är spelplatsen för ett mord. Det är bygdens store man som mördats, genast blir hans folkskygga hustru misstänkt och från Montreal skickas ett polisteam som skall utreda. Kommissarie Sime Mackenzie tar sig ut till ön för att försöka reda ut vad som hänt. Han får genast en känsla av att det är mer komplicerat än vad det först verkar och hans utredning knyter an till immigrationen till Kanada en gång för länge sedan. En liten sväng får vi följa med till Skottland i historisk tid då Simes förfäder är skotska och den historiska delen gillar jag mycket.

Vad kan man säga utan att avslöja för mycket, bra och underhållande läsning helt kalt men det är inte Svarthuset. Nej, det är det inte.

torsdag 29 september 2016

alla hjältar blir förlåtna - en roman om London, andra världskriget och tre unga människor

Alla hjältar blir förlåtna är den tredje romanen som jag läser skriven av Chris Cleave och man kan inte anklaga honom för att upprepa sig. Den första jag läste var Little Bee som handlade om en nutida flyktinghistoria med nigeriansk ung kvinna i huvudrollen, bok nummer två Guld handlade om ett gift par med ett cancersjukt barn som var besatta av tävlingscykling och nu kommer en historisk roman från andravärldskrigets London. Det som de alla har gemensamt är att de delvis utspelar sig i Storbritannien och att de blandar snabba, rappa repliker med ett allvarligt innehåll. Livet som flykting, ett dödssjukt barn följs här upp med berättelsen om den unga generation som blev vuxna mitt under brinnande krig.

Vi får följa den unga societetsflickan Mary som på krigets första dag anmäler sig frivillig, hon tror att hon ska bli spion eller något annat spännande men hamnar som lärare för alla de barn som inte kan evakueras från London. Hon möter där Tom, skolinspektör och de blir handlöst förälskade. Toms vän Alistair har tagit värvning och när han kommer hem på permission så blir inser han att han också faller för den vackra, egensinniga Mary. Så långt en kärleksroman men det som gör den här läsningen intressantare än det är humor, dialogerna är skrivna med den där hurtiga Jolly Good-tonen som är så typisk brittisk. Utöver det så är skildringen av hur kriget löser upp de vattentäta skott som tidigare funnits i klassamhällets England spännande läsning. Där finns också en del i romanen som tar oss med till Malta, Alistair är förlagd där och jag får läsa något nytt (vilket inte är så vanligt i romaner från kriget).  Blitzenkrigets fasor är skildrade på ett sätt som berör och det är ju lite orättvist för Chris Cleave eftersom han i mitt sinne jämförs med Kate Atkinson. Då räcker han inte hela vägen fram, Liv efter Liv och En gud i spillror är ju exceptionellt bra litteratur. Alla hjältar är förlåtna är mer en fin roman - vilket inte alls är dumt. 

onsdag 28 september 2016

avskedsfesten - Anna Fredriksson

Avskedsfesten ställer frågan om det finns några lyckliga skilsmässor. Rebecca och Jacob har efter 26 år tillsammans bestämt sig för att deras uppbrott skall bli just det: en lycklig skilsmässa. På den traditionella svamphelgen med vännerna så berättar de sin nyhet och Rebecca tycker att helgen kan bli ett bra tillfälle att fira just det. Vännerna tar det hela inte lika lätt och helgen blir inte som de hade planerat. Romanen börjar och slutar i just den här svamputflyktshelgen och däremellan får man följa Rebeccas liv under ett år.

26 års förhållande är inte så enkelt som det först verkade att bryta upp från. Rebecca flyttar till en liten lägenhet, Jacob hittar snart en ny kvinna och barnen har ett eget liv. Det spännande projektet med att själv producera en film medför en ekonomisk press som blir kännbar när man är ensam om alla utgifter och umgänget med vännerna upphör. Rebecca är mitt i livet och måste hitta ett nytt sätt att leva, en utmaning som heter duga. 
Anna Fredriksson är riktigt bra på att beskriva de där vardagsscenarierna som så många kan känna igen sig i. I Sommarhuset var det syskonskaran och sommarstugan, Lyckostigen handlar om livet med barn varannan vecka,  i Augustiresan är tjejgänget på cykelutflykt, i Tisdagsklubben möter vi den nyblivna änkan och nu är det skilsmässan mitt i livet. Fokus är hela tiden på relationer och jag tycker att Fredriksson gör det så bra! Hon hittar de där händelserna, de där samtalen och de där "mitt i samtiden"-markörerna som gör att man tror på berättelsen. Lättläst, välskrivet och mycket igenkänning. Hennes roman Sommarhuset har jag tipsat många av mina vänner om och nu blir det till att tipsa igen, Avskedsfesten är minst lika bra!

tisdag 27 september 2016

vi skriver mer om Mo

Då var det dags att posta ett inlägg om arbetet med Mo igen. Vi fortsätter att arbeta med skrivandet och den här gången har Mo fått två kompisar - en apa och ett lejon. Vi tränade på ordbilderna jag, du, vi, kan och och. Sedan skrev en liten bok om vad Mo och hans kompisar kan. Alla på sin nivå :-)






måndag 26 september 2016

boksmälla och en tävling!

Jag slutar inte le när jag tänker på den magiska timme vi fick uppleva igår i R3. En del av samtalet har jag rapporterat om på Kulturkollo  dessutom kan man där idag vara med och tävla om signerade böcker. In och tävla, Ru och Vi ligger här på mitt skrivbord och bara väntar på en vinnare!

söndag 25 september 2016

fabulöst!

Jag håller just på och återhämtar mig - bokpratet med Kim Thüy var bara helt magiskt! Har en entimmas ljudinspelning och det blir ett inlägg på Kulturkollo imorgon. Hoppas jag. Om jag lyckas samla ihop mig! 

kvällsskiftet

Feelgoodmingel med fantastiska gäster och härlig stämning, god middag med #boblmaf och sen hemgång. Så slutade dag tre. Nattskiftet har som tur är andra i kollokollektivet :-)






lördag 24 september 2016

sitter kanske styrkan i håret? Sofi Oksanen

Berättelsen om Norma började som en idé som var ett roligt infall, en samtida Rapunzel som skulle bli en novell. Den växte och blev en samtidsroman och just att skriva om samtiden kan vara mycket svårt. Det som är aktuellt just nu kanske inte känns lika relevant om några år, det är på sätt och vis lättare att skriva om historia. Det var en utmaning att skriva samtida och Sofi Oksanen är nu glad över att hon antog den. 

Ett tema i romanen är skönhet och hårindustri och de senaste åren har hårindustrin växt, människor kan köpa det som de vill ha på internet. TV och dokusåpor har påverkat människors förväntningar om hur hår ska se ut och det finns egentligen ingen lagstiftning som reglerar handel med hår. Det var ett spännande område att utforska, varifrån kommer håret? Det ställer etiska frågor om hur man utnyttjar de som låter sitt hår växa och sedan säljer det, pengarna hamnar inte i deras fickor. Oksanen vill medvetet inte ha med sex-trafficking i just den här romanen eftersom hon skrivit om det förut men det handlar om att utnyttja den kvinnliga kroppen. 

Spänningsdelen i romanen är ett spår som Oksanen hade roligt när hon skrev och frisörsalonger är ett tacksamt ställe att skildra. Det är ett privat och offentligt rum på samma gång, det är ett ställe för förtroenden och ett ganska intimt ställe. Intresset för skönhet och skönhetsideal har länge varit Oksanens, hon ser på konst och undersöker de kulturella idealen som gäller för olika tider. Långt och starkt hår har i långeliga tider varit en symbol för kvinnlighet och fertilitet. Det handlar också om hur man idag i vissa länder kan välja vilken biologi, vilka gener om man vill skicka vidare in i framtiden. 

I finsk litteratur härskar realismen och det var roligt för Oksanen att utmana med magisk realism, Norma har ett hår som växer onaturligt fort och som kan känna in andra människors känslor, och det blev något annat till skillnad från de historiska romanerna som hon skrivit tidigare. Vad som kommer härnäst vet hon inte men det senaste har hon skrivit för scener. Pjäser och libretto för en opera är uppfriskande att skriva mellan de stora romanbyggena. Nya idéer kan komma från många olika håll, när man hittar något eller hör om något intressant så lägger det sig i minnet, sen så vet man inte riktigt om det blir använt. På nätterna är det tyst och lätt att skriva, ingen som stör och då får Oksanen arbetsro. 

Oksanen tycks återkomma till sorgliga familjehistorier, familjen är en spännande enhet att utforska. Där finns inte några jämlika relationer i Oksanens böcker, de är helt enkelt inte tillräckligt intressanta att skriva om även om Oksanen själv tror på jämlikhet. I romanen försöker modern skydda Norma från det verkliga livet genom att vara överbeskyddande, hon vill inte att dottern ska ses som ett freak. Genom att beskydda henne har hon också berövat henne att bli riktigt vuxen och ta ansvar. När Norma undersöker sin mammas död så upptäcker hon okända sidor hos sin mor och det blir inte enkelt. Hur dog hon egentligen? 

riktiga Elsie - vägen till ett författarskap


Om någon ska skriva om mitt liv så ska det vara jag, säger Elsie Johansson. Det här projektet med att skriva självbiografiskt har varit svårt för Elsie Johansson för sanning är ju subjektivt, hon ville få berätta sina tankar och många har svarat på hennes anrop. Hon har många läsare som kontaktar henne och vill berätta om sitt liv.

Fanns det egentligen en nytta med att skriva en bok? Elsie tänker att hon känner sig född till författande och det finns egentligen inget anlag för författande i familjen. Även om hennes mor var en kreativ person som lekte, spelade teater med sin mamman, de var ensamma i stugan, så fanns inte böcker där. De två var utlämnade till varandra, Liss-Elsie blev präglad av den uppväxten. Hennes föräldrar tänkte inte på studier men lärarna på småskolan där hon gick övertalade hennes föräldrar att få pröva till läroverket. Föräldrarnas äktenskap var komplicerat och de personer som varit viktiga för författarskapet har blivit stommen i den här berättelsen. Hon har riktat upp bygget runt dem och kärleken är det svåraste att skriva om. Det är sårbart att älska till 100 % och numer lever Elsie med Tore och har vågat satsa. Hennes mors äktenskap där man höll ihop trots att kärleken var slut har säkert påverkat henne, det var lång väg till skilsmässan. Elsie tackar livet med sina utmaningar som gjort henne till författare. 

Der som var svårast av allt var att skriva om det komplicerade äktenskapet. Hon ville inte hänga ut någon men eftersom äktenskapet var så centralt på hennes väg till författarskapet så behövde det vara ned. Genom livet och genom texten följer olika bilder med och bildspråket är viktigt för Elsie som hjälp att gå in i minnen.

Jag har lyssnat på Elsie när hon läser sin bok som ljudbok. Det är magiskt!