torsdag 27 juli 2017

repris: Klassiker i blindo - Ulysses

Eftersom en stor del av vårt besök i Dublin handlade om James Joyce och hans banbrytande roman Ulysses så kommer här en repris av Gästbloggarns text från 2013. Jag själv har alltså bara läst utdrag ur den här tegelstenen men Gästbloggare M har läst hela. På riktigt alltså! 



repris från söndag 16 juni 2013

Klassiker i blindo: Ulysses (James Joyce)

Under rubriken "Klassiker i blindo" gör bloggen det omöjliga, nämligen tar sig an böcker om vilket allt redan är skrivet, av generationer av litteraturdoktorander dessutom. Här görs dock en dygd av vår dåliga allmänbildning och läsningen sker i blindo, dvs utan googlande och läsande av eventuella förord. Istället tar vi i efterhand och kollar Wikipedia för att se om vi fattat rätt.

Läsupplevelse:

"Läsupplevelse" är väl ett något missvisande ord när det gäller Ulysses. Ungefär som om någon hade frågat Jona hur sjöresan varit när han nyss spottats ut på stranden av valfisken. Ulysses tuggar likt valfisken i sig läsaren och spottar ut hen - i mina minst två tidigare försök redan efter ett tvåsiffrigt antal sidor - och nu ligger jag på stranden, eller möjligtvis utanför Blooms hus i en Dublinförort, och kippar efter luft. Eventuellt var det nyöversättningen som hjälpte mig att nå hela vägen denna gång. Var det värt resan? Det var värt resan.

Boken inleds i förrädiskt traditionell teknik med att den unge präststudenten Stephen Dedalus vaknar med sina suputer till studiekamrater. Det är tidig morgon den 16 juni 1904 och den berömda inre monologen smygs snart halvt in när perspektivet växlar mellan första- och tredjeperson och sedan inleds del II med att Leopold Bloom introduceras när han utför sina morgonbestyr. Det är Bloom som sedan färdas genom Dublin denna sommardag, likt sin grekiska förlaga som jag kan för dåligt för att dra några paralleller. Blooms Penelope är i alla fall hans fru Molly Bloom, en sångerska med en för mig fortfarande något oklar stjärnstatus. Bloom lämnar i alla fall sin hustru för att inte återvända förrän nästa tidig morgon. Förmiddagen ägnas åt förberedelser inför och bevistande av en begravning. Under begravningen får jag den första starka aha-upplevelse när Joyce tar sig an det lilla ämnet Döden.

Här måste jag backa lite och berätta att det tog mig någonstans mellan fyra och fem månader att läsa Ulysses. Jag har brutit av med andra böcker och vissa perioder läst bara Ulysses, men med låg intensitet. Det är oklart vad som är orsak och verkan här, kanske är det jag nu skriver en följd av att min läsning varit sporadisk eller också är det tvärtom. I alla fall så kan Gästbloggarens sinnesstämning under läsning förenklat delas i tre kategorier:

- Roat imponerad. Joyce är elegant och intelligent och när han ännu en gång växlar stil eller låter sina karaktärer vända och vrida på politik eller religion eller framföra ett stycke fars är det bra och underhållande.
- I valfiskens buk. När man tappar tråden i den här textmassan tappar man tråden. En flod av ord passerar över, under och genom huvudet och man smygtittar tio, tjugo, trettio sidor framåt för att bedöma hur länge detta tillstånd kommer att vara.
- Euforisk. Gästbloggaren har temporärt koll på tråden när Joyce benar ut något allmänmänskligt och det blir så där starkt som det nästan aldrig blir nuförtiden.

Det senare tillståndet infann sig fyra, fem gånger - första gången under begravningen och sista under Mollys avslutande inre monolog som verkligen är en inre monolog. Ett trettiotal sidor utan punkt i ett sömndrucket huvud, halvt väckt av en hemrumlande Bloom som då har slutfört sin resa via sitt triviala arbete, sina dryckesbröder (bland annat den unge Dedalus), bordeller, det politiska Dublin fortfarande under engelsmännen. Blooms resa är en mannens resa med kvinnan som destination och när han slutligen når Molly imploderar berättelsen eller sammanfattas den. Om Bloom är en del av den stora världen är Molly världen. Det finns några passager som utforskar manligt/kvinnligt redan tidigare och om Joyce eventuellt håller sig med schabloner när det gäller skillnader mellan kön är det de vackraste schablonerna jag läst.

Facit: 

Wikipedia skriver att Ulysses anses vara den mest framstående modernistiska romanen (för att bespara er bloggläsare nesan att för er själv medge att ni inte riktigt vet vad detta betyder klickade sig gästbloggaren vidare och modernistisk litteratur syftade tydligen till ett medvetet brott med konventionella stilar; som namnet antyder verkar själva idén ha varit att modernisera uttrycket för att passa med modernt tänkande). Specifikt för Ulysses är att tanken som process är så framträdande. I Wikipedias summariska redogörelse för handlingen i respektive kapitel (rekommenderar att ni skummar denna innan ni ger er i kast med själva boken om ni vill läsa något mindre i blindo än Gästbloggaren) så är de två stycken som er ciceron pekade ut som Stream of Consciousness omnämnda som just det (vill härmed låta påskina att jag faktiskt fattat lite grann i alla fall).

Wikipedia är befriande fri från analys i övrigt, men i efterordet till nyöversättningen rekommenderas potentiella läsare att innan romanen läsa Olof Lagercrantz Om James Joyce Odysseus för att ha en karta att hålla sig i. Stuart Gilberts James Joyce´s Ulysses: A Study som skrevs i direkt samråd med författaren själv innehåller annars en tabell, ett schema, över de arton kapitlen (vars titlar är direkta referenser till Oysséen och inte återfinns i romanen men i Joyces utkast). Detta Gilbert-schema finns på wikipedia och utgör själva ritningarna till verket. Det kan, som efterordet skriver, vara bra med en struktur som stöd även om värdet i romanen inte utgörs av det som Joyce helt korrekt förutspådde skulle hålla litteraturforskare upptagna i generationer. Om ni tycker att det är underligt att man först i efterordet rekommenderar förhandsläsning beror det på att ni inte läst efterordet som är full av empati och uppmuntran, ungefär som volontärerna som sprutar vatten på löparna när man gått i mål i Göteborgsvarvet.

Slutligen uppger wikipedia att Joyce eget favoritkapitel är det näst sista där Bloom och Dedalus kommer till Blooms hus och fylledricker varm choklad. Ur Gilbert-schemat fås att konstformen  är Vetenskap och berättartekniken är Katekism, dvs en fråga-svarteknik. Dessa i kombination ger en oemotståndlig detaljnoggrannhet och att djävulen finns i detaljerna är ett välkänt faktum. Så även människan.

/Gästbloggare M

tillbaka på hemmaplan - och skriver ikapp!


Då har vi landat hemma igen (eller på landet för att vara korrekt) och nu sätter jag mig med dator och skriver ikapp lite. Om ni har undrat vad som egentligen är på de där fotona som jag postat så kommer det lite texter nu. Blogger har krånglar genom hela resan och jag kunde inte skriva längre än ett par meningar så hoppade det ur utan att sparas. Nu dator - kaffe - scottish biscuit = blogguppdatering. 


kommandoturism - Dublin Castle



Utgrävningarna från vikingatid och medeltid.
Dublins äldsta delar är från vikingarnas bosättningar och man kan se vissa 
likheter i det iriska språket med våra nordiska. T ex heter affär - shiopa (köpa).


Tronen på vilken en lång rad engelska kungar suttit. Relationen mellan GB och Irland är än idag ansträngd och när QE II besökte Irland 2011 var det det första kungliga besöket på 100 år. 
Guiden berättade om symboliken som sådana här praktfulla rum är fylld av t ex var ljuskronan flätad av rosor (England), tistlar (Skottland) och treklöver (Irland). 





Väldigt fina klänningar och de har en web-shop! 










tisdag 25 juli 2017

sandycove - dagen avslutas med Joyce

Äntligen lite havsluft! M kollade tågtiderna och vi tog oss till Sandycove. Där inleds romanen Ulysses och där kunde vi se tornet, tyvärr var museumet stängt för dagen men ska jag vara ärligt så var vi ganska trötta på museum vid det här laget.

Det var lågvatten - botten med snäckor och musslor och tång ligger i full dager. Tidvattnet kan skilja många meter och allt längs kusten är avpassat för det.




Dublins Writers Museum







Gulliver Swift



En av de författare som såldes på museumet var Anne Enright.
Det är det mest nervösa jag gjort när det kommer till intervjuer ... 


dagen börjar med James Joyce Centre


Dublin är fullt av minnesmärken över stadens store son och de senaste åren har firandet av Bloomsday den 16 juni tagit gigantiska proportioner med ett gediget och folkligt program. På James Joyce Centre så kan man få ytterligare information om författarskapet och det som jag mest av allt kommer att minnas var Edna O'Brians ord i en film där olika irländska författare berättade om sin relation till Joyce. Hon menade att så många äger boken, ordnar parader och säljer souvenirer men få har faktiskt läst. Minnet av Joyce måste upprätthållas genom att hans texter läses och diskuteras också, inte bara genom statyer och evenemang. 








dublins botaniska trädgård

Vi vilade några timmar genom att åka till den botaniska trädgården. Riktigt fin och mycket trevlig restaurang med traditionell mat. Paj med potatismoslock serverad med rotsaker, kål och potatis. Sa jag potatis? Gott!










andras döttrar - Amy Gentry

Andras döttrar av Amy Gentry är en psykologisk spänningsroman som marknadsförts att vara i samma stil som Gone girl eller Kvinnan på tåget. Jag håller delvis med men kanske jämför jag mest av allt med några av Joyce Carol Oates romaner som är baserade på sanna kriminalfall, särskilt tänker jag på Älskade syster. Både den romanen och Andras döttrar handlar om vad som händer med en familj när en familjemedlem oförklarligt försvinner. Letandet efter den försvunna systern och hur familjen allt mer urholkas, var och en går in i sig själv och familjen splittras på grund av ett brott.

Gentry tar berättelsen ett steg längre i sin roman om familjen i Houston, efter 8 år som försvunnen står den äldsta systern Julie plötsligt på tröskeln till deras vackra villa. Mamma Anna tar emot den unga utmärglade kvinnan och snart börjar hon undra. Är det verkligen Julie som återvänt? Hur ska familjen nu hantera det här? Deras identitet bygger ju på att de har en försvunnen dotter och den dotter som återvänt känner hon inte igen och passar hon in i deras medelklassliv?

Jag sträckläste Amy Gentrys roman och uppskattade att den var både spännande och ganska oförutsägbar, det svänger hela tiden och mina sympatier växlar. Jag känner mycket för Jane, lillasystern som bevittnar bortförandet när hon är 11 och Julie är 13, och hennes öde är något man ibland glömmer. Vad händer med syskon som växer upp med ett trauma som t ex olyckor, sjukdomar och i det här fallet kidnappningar? I Älskade syster är det Skyler som man känner med och för och Andras döttrar är det Jane som man får följa. Deras berättelser tar jag med mig mest av allt efter att ha läst klart. 

måndag 24 juli 2017

kvällstur no 2


Dublin ligger vid floden Liffys utlopp och hamnområdet var en blandning mellan välbevarade lagerbyggnader, övergivna slussar, graffitti och rostiga vrak. Helt klart finns där ett stort område som kan bli mycket spännande och fint. Byggnation pågick överallt och det ruffa mötte IT-skraporna. 


Vart man går finns där minnesmärken över James Joyce eller Ulysses. 


På topplistan på den stora bokkedjan så hittade vi boken om Lagom på nionde plats. The Swedish art of balanced living är det nya? Kapitlen var uppdelade typ Arbeta lagom, Ät lagom, Inred lagom. Motionera lagom och Vila lagom. Stressar man för mycket så kan de fina prokrastineringspennorna funka:


Eller varför inte en öl eller två? Irländarna är ett drickande folk, någonstans fann jag siffran 1 000 pubar i stan som har 500 000 invånare. Inte min kopp te med så mycket alkohol överallt faktiskt.